här sitter jag, edit amanda larsson, med tårar i ögonen. tårar på kinderna. glad av lycka. tacksam för ingenting. nej men så kan jag ju inte säga! mitt liv är ju ingenting! det är sannerligen någonting! vad är det här? en frid över mig klockan tio i tolv en fredagskväll? ja något sånt. åh vad jag älskar min Gud. lilla pappsingen, låt ditt verk ske nu. jag kommer gråta o skrika (av sorg o ilska i mitt hjärta) om min vilja inte går igenom men ändå vill jag ge dem till dig. de där viljorna. de där målen. de där önskningarna. dom är dina nu. i denna stund. frid. å jag kommer antagligen gråta o skrika (av glädje o lycka i mitt hjärta) om du uppfyller dem.
du vet hur mycket det betyder. men jag kan tacka nej. du kan få mig att orka tacka nej till det där OM DET ÄR VAD DU ÖNSKAR.
jag skall inte tvinga dig att visa det för mig. det har du säkert redan gjort sådär miljoner gånger men det är väl därför jag älskar dig, lilla Jesus-gubben, så mycket. du ger inte upp. inte som jag ger upp.
you rock.
frid till er alla mina mest älskade vänner
2 kommentarer:
Åh, Edit. Jag älskar dig.
Och oj, detta blev en kortis kommentar men med ett finfint innehåll.
du vet att jag älskar dig och min kära emilie!
du fina flicka!
Skicka en kommentar