Lätta ryggsäcken

Förlåt
för att jag har ändrats och för att det inte är en förbättring
Förlåt
för att jag inte ger lika mycket kärlek som jag får
vilket var min enda önskan innan
jag är en skadad idrottsman
kan inte skylla det på springskorna
eller på den tunga ryggsäcken
och kanske inte ens på mig själv
jag är bara en skadad idrottsman
som fortsätter springa med ett plågat leende
till såren är läkta
Och
Förlåt
för att jag inte ger varje sekund i bön om helande till Dig
för full av skamsenhet
vet jag ju
att det är allt jag behöver
för att bli fri.

Skjut det du inte har ty då har ingen annan det heller

Om du frågade mig om ett ord som alltid får mig att le
skulle jag med tårar i ögonen svara
friheten
och du skulle fråga
är du inte fri, är du inte fril, min duva?
Jag skulle visa min smilegrop,
min gömda Wendy-kyss i vänstra mungipan
en tår värd guld skulle falla från mitt öga
och jag skulle säga
Vi är dom som skjuter,
duvor,
för att vi själva inte kan flyga.

100

// den hundrade inlägget blir fyllt av oro
som vanligt,
tänker du
kanske,
säger jag //

jag oroar mig och mår dåligt när jag tänker på
pengar
och allt jag gjort idag är att oroat mig och mått dåligt när jag tänkt på
pengar-
den näst bästa guden.
här lever jag i sverige och har gott om pengar och mat. egentligen. men med vilja mått mäter jag? varför är jag rädd för att jag inte ska ha råd? varför låter jag det inte bara vara? Gud fixar väl det?


men det är nog oron i att jag vet att när det krisar
är det inte pengar till
en Cosmopolitan-tidning, ett fritidskort, en klänning och en tuggummiask
som Gud ger mig
utan antagligen pengar till något som verkligen betyder något.

&
det skrämmer mig att tänka på
att jag köper mig ett
meningslöst liv
jag när har fått ett fullt av den vackraste
mening

att älska Någon som de flesta tror är intet

( lite tyst o lite ensamhet
aaaa
det var allt jag behövde
lite blogg och lite kent
det var mer än vad jag behövde )
men du är vacker
som solen
o jag vill lysa
som du
o jag vill skina
tala o vara som du
för allt jag är
blir mindre än vad du någonsin var
är
kommer att vara
och jag vill med mitt hjärta säga
jag älskar dig
men jag vet inte
vad är problemet är
viljan att allt ska vara så perfekt kanske
att du ska säga tillbaka
jag älskar dig mer
men
jag vet
att det är troligt
att det blir tyst
att mina ord känns obesvarade
utkastade till intet
och jag vill inte
älska
intet

i am a survivor

för
trettonhundrasjuttiosjunde
gången
jag tänker jag
orkar inte mer
vill inte mer
det är i n t e värt det
&
för
trettonhundrasjuttiosjunde
gången
vet jag
att det gör jag visst det
det gör jag alltid
och jag vet det
vet alltid det
lever aldrig på en tråd
mellan liv och inte liv
jag känner mig själv bättre än så
jag vet att jag inte kan ge upp

that's not my style..