100

// den hundrade inlägget blir fyllt av oro
som vanligt,
tänker du
kanske,
säger jag //

jag oroar mig och mår dåligt när jag tänker på
pengar
och allt jag gjort idag är att oroat mig och mått dåligt när jag tänkt på
pengar-
den näst bästa guden.
här lever jag i sverige och har gott om pengar och mat. egentligen. men med vilja mått mäter jag? varför är jag rädd för att jag inte ska ha råd? varför låter jag det inte bara vara? Gud fixar väl det?


men det är nog oron i att jag vet att när det krisar
är det inte pengar till
en Cosmopolitan-tidning, ett fritidskort, en klänning och en tuggummiask
som Gud ger mig
utan antagligen pengar till något som verkligen betyder något.

&
det skrämmer mig att tänka på
att jag köper mig ett
meningslöst liv
jag när har fått ett fullt av den vackraste
mening