jag är numera rädd
som en hare
rädd
och jag hatar det
och så hatar jag att hata
så allt är sådär ostabilt
jag gråter och längtar efter att lämna och säga
"hej Gud nu är jag här"
men jag kommer aldrig bli så rädd
att jag gör något åt det
that's not my style
men det har jag sagt förut.
jag önskar att jag var felfri
underbar
och
fantastisk
men fy på mig och knäpp på näsan
för man ska inte försöka vara sin egna Gud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar