Bananplantan bananen bananflugan och vi

De sade att
hat skapar hat
kärlek skapar kärlek
men jag fann ett råtthål
en öppen dörr på baksidan
och på något sätt blev det inte så
det så inte blev
inte så enkelt
ty
Hans kärlek
i
mig
skapar
kärlek i överflöd
och jag har inte nog med tomburkar
och jag har ju bara en sådan där liten frys där bara fyra glasspack får plats
och det är så mycket över
som bara får ligga
och skapa bananflugor
små enträgna bananflugor för små att krossa
för många att ignorera
men vi vet vart de kommer ifrån
från den där svingoa bananen
och svingoa bananer skapar svinäckliga bananflugor
och Din kärlek skapar kärlek som skapar
bananflugor i mitt huvud

kan du hjälpa mig
kan du hjälpa
mig
minnas bananplantan igen?

Han man inte bjuder in (utan kliver ut för att möta).

Blev biten i nacken,
man lär sig känna igen dina tänder
dess form
hur blodet börjar pumpa snabbare
när de trär igenom huden
och jag trycker ögonlocken mot varandra
viskar
jag saknar inte dig
jag saknar inte dig
jag har fått hjälp
och jag behöver inte dig

jag behöver bara någon,
igen,
som inte känner dig.

Någon som kan säga
Du är inte välkommen här!
för jag vet inte hur man gör
för du är den enda jag välkomnar just nu.

en frikyrkoflickas lik i garderoben

Jag har ett lik i garderoben
han finns alltid där
jag lindat in honom i en stor svart sopsäck
för skulle någon öppna
skulle dom kanske tro att jag samlar in kläder
gamla nötta NIKE-tröjor för att skicka till Afrika
någon "I LOVE Sweden"-tröja också
och en och annan leksak till de föräldralösa barnen på Barnhemmet
men
det är ett lik
det är ett lik i en svart sopsäck
det är ett lik i min garderob
liket hade en gång ett namn när han var levande
Opassande
ja, det var hans namn
och
Kärlek
kallade andra honom.
De flesta sade helt enkelt med tyst fräsande röst
Opassande Kärlek
lite för operfekt
för att passa mig
våra pass matchade ju inte
och han hade ju trots allt ett förflutet
och det är så enkelt att hålla tummen över tumversen
Var goda emot varandra, visa medkänsla och förlåt varandra, liksom Gud har förlåtit er i Kristus
så lätt att glömma bort
att allt vi är kallade till är älska varandra
så ni hjälpte mig
ni sade
vi kan hjälpa dig
vi kan hjälpa dig att döda honom

och nu bor han i min garderob
jag har ett lik i min garderob
och det är
Du
du är så lik
så lik mitt förbannade garderoblik

den sjuka svarta sjukan och bortom Vägporten

Jag åkte en extra hållplats idag
förberedde mig för att gå ett steg längre ,
det tog mig sju månader
eller 16 år och åtta månader
om man vill se det på det viset ,
och där hoppade jag av
ett steg längre
än de tidigare hundra gångerna
och insåg
jag är närmare hemma
än någonsin innan
ett stygn av missnöje slog mig i hjärtat
bortkastad rädsla
så fullkomlig ihålig
för ett enda steg
för en enda liten hållplats
som visade sig vara rätt.

Och jag tänker på
att jag inte längre vet
varför jag inte vill ta det där steget
hoppa av på den där hållplatsen
som vi så ofta talar om,
du och jag.
För att du redan varit där
antar jag.
Redan tagit det steget,
vilket innebär
att jag måste ta mitt helt ensam.
Vilket innebär
att
Du varit där
med någon annan.
Och jag hatar den tanken.
Och jag hatar att ordet för just det
är

svartsjuka.

P U S H

Det var ett tag sedan nu
ett tag sedan du talade med mig
utan att jag tvingat dig att göra det.

Det var ett tag sedan nu
ett tag sedan jag klantade mig
stort tydligen.

Det var ett tag sedan nu
ett tag sedan du sade med ett förlåtande hjärta
att vi skulle vara vänner ändå,
för alltid,
var det inte så du sa?

Det var ett tag sedan nu
ett tag sedan jag fick se din glädje
på andra ställen än på bild.

Det var ett tag sedan nu
ett tag sedan jag trodde att du hade ett förlåtande hjärta
för en människa som jag.

Det var ett tag sedan nu
ett tag sedan jag bestämde mig för att be för dig
med hjärta och tårar
varje dag.

Det var ett tag sedan nu
ett tag sedan du trodde på det där
trodde att det funkade


och det funkar inte utan dig.

ord som sårar av hat som splittrar

jag inser min egen
puttelitenhet
och mina ögon är tort tårade
för jag ser
hatet
byggas
större
i
ditt
hjärta
och jag ber
ber
och
ber
och
ber
åter igen till Den Enda
som kan beröra
vinn över mörkret
för vad vi vill se är Ljus
rena igen
och låt oss se
Dig
i
Oss

övertygelse

det blir bra

nu åker jag snart
lämnar
drar
sticker
försvinner
fortsätter ?

men idag är en ny dag
dock
imorgon är nyare
än idag
&
igår
tillsammans

men det blir bra

vägEN, sanningEN & livET(T)

nu har jag tänkt på detta länge nog,
och jag behöver skriva av mig
innan jag på riktigt ska skriva.
å fråga.
snälla.
för efter att tänkt på detta som en stor karta i mitt huvud i flera år tror jag nästan att jag vet hur jag tänker,
men ändå inte alls,
för Gud överraskar mig hela tiden.
Crazy Time hos Honom varje dag.
men fråga.
För detta är en kladdskrivning av
VAD JAG TROR ATT LIVET HANDLAR OM
och dess alla val.
Det är lättare att besvara en fråga om någon ställer den.

En väg.
EN väg.
En väg punkt.
Det finns en väg.
En väg där allt startar och allt slutar.
Låt oss kalla den LIVETS VÄG.
Låt det vara dess gatu namn.
Det kommer en man,
in i våra liv,
han säger
"JAG ÄR VÄGEN, sanningen och livet"
Alltså-
denna man, Jesus Kristus, är vägen. Han är inte en av vägarna. Han är vägEN! Och vem är Jesus Kristus? Jo, han är Gud. Jag ska inte fråga vem Gud är nu också för då skulle det bli ett hemskt långt blogginlägg men Jesus = GUD! Alltså, vägen, är GUDS väg! Vägen där allt startar vid är GUDS VÄG. Men den är även den sanna vägen för:
"Jag är vägen, SANNINGEN och livet"
Det är inte bara en väg, det är den sanna vägen. Men vilken väg är det vi talar om? Vart leder denna väg? Jo, denna väg är..
"Jag är vägen, sanningen och LIVET"
LIVET!
Denna väg, av Jesus Kristus, Gud, är den sanna vägen och det SANNA LIVET.

Men, det finns alltid ett men. och här är det-
vår generösa Gud gav oss ett val. eller fel formulerat. han gav oss ALLA val! han gav oss viljan. viljan att välja. kunskapen att välja. knän och mjuka handflator att ta lindra fallet med när vi trillar över våra felsteg.
Men från början måste vi starta.
Människorna, mänskligheten, adam, eva, du, jag, vi, gjorde ett val och snubblade med näsan före ut från Guds fina rike.
Se det som vägen. Vägen där allt började. Vägen är Gud rike, Guds famn, Guds fullständiga närvaro.
Men vi valde att lämna vägen.
Fast trots detta VALDE INTE GUD ATT LÄMNA OSS.
Inte kunde vi längre vandra med honom i Hans rike, på hans väg, men vi fick (får) fortfarande vara sammankopplade till honom.
Och åt oss breder han ut stigar, ALLA SOM UTGÅR FRÅN HANS VÄG, och där får vi vandra. Med Gud får vi vara sammankopplade, om vi så vill se länken. Förneka sammankopplingen och den i ditt huvud inte finns (men TROTS DET tror jag att Gud inte gräver ett stort dike vid din stigs början. Förevigt sammankopplad från början, från skapelsen ).
Men valet kommer,
valet om att återvända
valet kommer
när valen på denna jord är slut.
Valet att sluta din stig med att återvända till vägen som du kom ifrån och vandra i Guds Rike (åter igen) eller lämna din stig till att vara en återvändsgränd.

Kom tillbaka till Jesus.

att älska Någon som de flesta tror är intet

( lite tyst o lite ensamhet
aaaa
det var allt jag behövde
lite blogg och lite kent
det var mer än vad jag behövde )
men du är vacker
som solen
o jag vill lysa
som du
o jag vill skina
tala o vara som du
för allt jag är
blir mindre än vad du någonsin var
är
kommer att vara
och jag vill med mitt hjärta säga
jag älskar dig
men jag vet inte
vad är problemet är
viljan att allt ska vara så perfekt kanske
att du ska säga tillbaka
jag älskar dig mer
men
jag vet
att det är troligt
att det blir tyst
att mina ord känns obesvarade
utkastade till intet
och jag vill inte
älska
intet

du & konsekvenser

snurra flaska med min hjärna
irlänsk julafton med mitt stackars hjärta
&
du som vet att jag är snurrig
du som vet att jag är så lätt att putta omkull
så lätt för att trilla
på mina egna små tår (eller på dina kanske)

så lätt för att med röda läppar le
se problemen snurra runt oss
(falla av och fastna med ett framför mig & plötsligt är jag utan dig)

blåa ögon i blått hav av tårar-
välkommen tillbaka edit amanda larsson
vi har saknat dig

klagomoln i mitt sinne

om jag ändå kunde slappna av
lita på att allt ordnar sig
att Gud har saker under kontroll
men
det är ju så läskigt
jag blir rädd
när allt är så ostabilt bra
när jag inte gråter
gråter jag av rädsla
att jag ska försvinna igen
tappa bort mig själv
bland alla andra
klä mig i ett leende
och lida med mungiporna mot skyn
så att du inte ser
så att jag inte behöver plåga dig
med den sjuka osäkerheten
som spökar
sedan glömda tider
då världen bara var svart
i mina osminkade blåa ögon.


för
när himlen är molnfri söker våra ögon efter det där svarta molnet att störa vår allt för underbara tillvaro,
ett klagomoln
en ursäkt
för att försvinna bort igen