jag skall ge er ett vanligt inlägg, en blick av en vanlig blogg. ett vanligt sverige med lotta engberg med allsång på liseberg.. ja man undrar ju ibland alltså.
Edit har funnit en ny kärlek, en kärleksdrog. Muse heter de tydligen. Hur kan jag vara så lätt? faller så pladask och ligger där och krampar. så är jag ju inom allt. alla intressen. jag är så lättförälskad, så fort jag kommer i närheten med med något som jag tycker om är jag fast där tills jag tröttnar (för det gör jag ju alltid. tyvärr alltid. och det är jag rädd för. jag vill inte tröttna- jag vill hålla mig kvar, stå fast vid mina ord, tankar, känslor). desamma med musik, filmer, böcker och inte minst.. den där kärleken.
jag är så lätt att slå omkull, ovetandes om det var jag som föll eller om det var du som rättare sagt puttade mig . behöver jag veta det? spelar det någon roll. kanske.
förstår ni det här? jag hoppas inte. jag vill vara mystisk. jag vill inte att ni ska förstå, vill att ni ska läsa klart det här och behöva sitta och tänka "vad sjutton var det hon skrev om". men jag är inte mystik, jag vet. jag låtsas. jag är ju lätt. har så sällan fötterna på marken att vinden lätt kan riva tag i mig och föra mig dit jag vill.
men ni är fantastiska. ni som förstår. ni som inte gör det.
tusenfallt många kramar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar