nu är jag hemma.
skönt.
hata mig inte.
jag vill ju bara vara ärlig.
jag vill kunna säga:
nej jag saknar det inte.
men då är jag kanske dum.
då är jag en sån där som inte uppskattar allt.
och det ska man ju göra.
fast visst fanns det stunder då ljuset var starkt.
och jag har kommit närmare.
närmare den jag ville komma nära.
jag fick känna det jag åkte dit för att känna.
fick se det jag åkte för att få se-
en lite gnutta av vad som kallas
Guds rike.
och det uppskattar jag mer än något annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar