det låter vackert
att säga de där orden
högt
i en tyst lägenhet
säga det så man själv hör
ensam-
med Gud.
det låter vackert
som något man alltid vill vara
så säger något inom mig
allt det där
som jag igår insåg var sant
som idag verkar främmande
men jag
vet
i mitt ovetande hjärta
en guldande sanning
om en ropande
Gud
i all godhet
ja
i all min ensamhet
så
vet jag.
1 kommentar:
Ibland suger det att vara ensam. Ibland är det allt vad vi längtar efter. Och nog är vi alltid ensamma. På ett vis. För ibland glömmer vi verkligen bort hur nära Anden är. Hur Jesus står där vid vår sida, med handen utsträckt, en knapp hundradelsmillimeter från vår egen. Och vrålar: GÅ MED MIG! Jag älskar dig!!
Jag tror det är för att vi blir itutade att nånslags människa ska förstå oss. Och det är det ingen som gör. Inte helt. Inte fullt. Man kanske kan ana. Kanske kan förstå en del. Men ingen kan förstå en annan helt och fullt.
Men Jesus. Han du (skriver jag och ryckwer lite med ögonbrynen, ler och nickar menande). Han förstår oss bättre än vi fattar oss själva. Det är tacksamt. Det är coolt. Det är Guds mirakel. Varje dag.
Puss på dig finaste!
Skicka en kommentar