Trasdockan står ute på isen igen
(hur hamnade jag här!?)
vågar inte röra sig
kanske trillar
eller faller
stukar näsan
eller stoltheten
och under gips växer hår
fy vad pinsamt
doktorn får inte se
målar ett hjärta
mitt på det vita
ler
det var ju fint
men doktorn tar ändå kniven
skär och skurer och skar
för gramatiken spelar ingen roll när man är i rörelse
säger
detta ser ju fint ut!
trots allt klibbigt hår- han är nog blind.
Ja,
trasdockan står kvar
önskar sig en örn
en helikopter
eller en spark i julklapp
för hon hade hört att hon kunde ta sig därifrån med något av dem,
utan att trilla
eller falla
stuka näsan
eller kanske stolthetens diamant
världens hårdaste föremål
material
känsla
men ändå så skör för slag
och därför möjlig att bryta sönder
1 kommentar:
Jag brukar läsa dina inlägg via google reader, så kanske har du haft den här designen ett tag, men åh vad fint! Vilket vackert fotografi!
Och du vet att jag alltid, alltid är så imponerad av din skrivkonst, och den dikten här nedan
gör att jag får ont i magen och blött i ögonen, jag vet inte riktigt vad. Jag tror att det är ordvalen och lämnas vinnas tas förgås.
Men du är så himla duktig i alla fall, det var det jag tänkte säga. Jag är stolt över att känna dig!
Skicka en kommentar