att möta en liten Vän

Vi är så olika
du och jag
du är så liten
kan nästan inte språket
(inte kan prata som mej)
du har sett allt
av smärta
du ler
ändå
du har förlorar en bror
jag slog precis min
du har lämnat allt,
allt
av det som jag inte ens behövde få
inte ens behövde förlora
så som du

och jag ser på dig och skäms
över hur du tittar på mig
rodnar när du säger
du är fin
för jag vet inte vad du ser
jag tror att jag gör dig en tjänst,
ger dig fina minnen nu
men det är nog
du
som stämplar mitt minne

för nu minns jag
vad jag tänkte
när din hand låg över min
mörk som cholkad
och jag skämdes nog
för
min bleka hud
som du för första gången tittade på imponerat på
(är det kallt ute?!)
skyllde min tillbakadragenhet
på färgen

Men du målade mina naglar röda
och vackrare har de aldrig varit
målade av ett leende
från dig