Mitt barn,
låt mig berätta
om något du inte vet
något världen kommer kasta i ditt ansikte
så fort du kommit ut
missbruka dess namn
ja
de kommer de göra
missbruka för att ingen förstår
för att ingen vet
när det är fullkomligt.
Lilla du,
låt mig berätta
om
stora känslor, stora ord
för stora för vårt begreppsomfång
de går alltid bara att utttala
aldrig att förstå
känna
Min duva,
låt mig berätta
om
läppar nära varandra
drömmarna till och med munkar har
för att vi alltid
verkar vilja komma närmre
närmre än det går här
verkar alltid
vara så ensamma
och tack vare det
tack vare ensamheten,
Min älskade du,
tack vare den
blir de möjligt
att leva
med Dig
och fullkomligt missbruka namnet
av det där under kallat
(ja okej, vi viskar det. samtidigt. du och jag. samtidigt. i varandras öron. vågar du vågar jag. låt oss missbruka och bli berusade och missbruka ännu mer och se allt det där som är dolt för ögonen men synligt för hjärtat. vi viskar. du och jag. nu? ja. räkna ner. 3.. 2.. 1..)
Kärlek
2 kommentarer:
Människa, du skriver så träffsäkert och fantasiskt att det går rakt in i hjärtat. Jag får erkänna att jag stalkar din blogg en aning för det och inspireras varje gång.
Och sista stycket på den här dikten är så underbart. <3
Jag svarar aldrig på kommentarer, men blir alltid glad av att få dem.
Så tack,
och klart du alltid är välkommen här.
Hur oförstårligt det för andra ändå kan ses vara ibland så berör det någons hjärta så
grattis
jag är lycklig.
Ha det lyckligt!
Skicka en kommentar