Jag kan aldrig lämna det jag varje gång flyttar för att lämna bakom mig (mig själv).

Jag tror att jag älskar att lämna
skylla allt på tillvaron
staden
och jag flyttar
möter nya människor
och inser
att mer kärlek möter jag inte här
ingen här mig älskar
förbannade stad
tomma männsikor
jag måste lämna
jag är för bra för er
och
lämnar igen
och
igen
och en dag
när jag lämnat ännu några vänner
en familj
en stad
och ett hem
ska jag inse
att jag inte kommer möta någon kärlek till mig själv
förrän jag inser
att det finns ingen annan stans för mig att bo
än i mitt eget hjärta
och det är helt okej
helt okej.