Vi som söker en självhjälpsbok om Kärlek för att vi vet att längst bak finner vi alltid facit.

Ja,
men ja.
Jag har en vän.
Eh,
en vän.
En vän?
Hrm. Ja en vän.
Okej.
Aaaa och hon undrar om du kunde svara på en sak.
Vännen?
Mmm, eller vilken vän?
Vännen?
Ja, men ja, vännen..
Precis. Vad var det?
Jo, man jo, hon undrar hur man vet.
Det gör man väl inte.
Du vet inte ens frågan.
Kräver ett svar en fråga?
..
Världen frågar inte. Du gör. Eller ursäkta. Din vän gör.
Ja, vännen, precis. Jag bryr mig inte. Jag vet.
Vet du?
Eller alltså. Jag vet inte.
Nehe.
Men kan man veta? Veta hur det ska vara. Dom verkar veta.
Vilka då?
Dom.
Jaha, dem.
Mm. Dom vet, visst gör dom?
Hur skulle dem kunna göra det?
Vet inte.
Tror du att svaret är sanningen?
Beror på.
Beror på vad?
På vem som säger det.
Om det var en lögnare som svarade, vad då?
Nej.
Har du ljugit?
Ja.
Just det.
Så dom behöver inte veta?
Frågan är om du behöver det.
Lite. Lite bara.
Sök inget facit när du redan har sanningen.
Hur kan jag ha den, vem har givit mig den?
Har du inte alltid haft den?
Jag visste inte ens att jag hade den.
Det har du.
Hur vet du det.
Jag ser det.
Hur då?
Du lever.
Om jag vad död då?
Då skulle du ha facitet, inte sant? Så varför söka det innan det givs gratis till dig.
Så vad ska jag göra då?
Det du är kallad till.
Men. Vad är det då? Min kompis undrar..
Leva, vad annars?