Det är en egendomlig vetskap att hålla inom sig
den sanningsenliga tanken på att
det enda
som håller min kropp vid liv
är tabletter
en synnerligen förunderlig känsla
av
att vara mer levande
som bedövad
naturligare
än det mest naturliga.
Men är det inte lite för desperat att säga
Ni håller mig vid liv
när jag vet
att inget av den här världen skulle någonsin ens bry sig om
det enda jag har
och det enda jag någonsin haft
som jag redan idag förbereder mig på att lämna ifrån mig
en dag
inte alls så särskilt mycket vackrare än denna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar