Jag skulle så gärna vilja för dig förklara
varför du alltid finner mig gråtandes mot mattan
varför det bara är då jag ropar
men hur ska orden räcka till
och hur långt in i ursäkten skulle jag hinna
innan kinderna blir röda
och ansiktet faller mot mattan igen så att tårarna inte har så långt att falla
lite självömkansgråt
över att jag vet
att Du inte är den Pappan jag vill ha
Du är bara den jag behöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar