För jag har för mig att du aldrig var mycket av en småpratare.

Vi möter varandras blickar i korridoren
vi vinkar inte och vi hälsar ej
vi bara möter varandras blickar som för att säga
att där finns du och här är finns jag.
Sen går vi vidare utan att ens ha stannat
vi fortsätter gå åt var sitt håll för vi fortsätter att veta
att där finns du och här finns jag
och vi kommer möta varandra snart igen
bara för att kunna bekräfta
att vi fortfarande möter varandras blickar i korridoren

som för att veta att där finns du och där finns jag
och vi behöver inte något småprat, vi behöver inga väderrapporter (annat än de som av hjärta stormar), vi behöver inga vänlighetsfraser, inga kramar och inga handslag. Vi behöver inte mycket. Bara din nåd.

(så tack för att du fortfarande ser mig, möter min blick när vi möter varandra i korridoren)