En uttröttad muskel fortsätter pumpa
för att våra kinder ska orka blossa upp
när vad vi det med hela hjärtat kan sakna som har lagt sig under ett täcke av verklighet.
Min älskade du,
min käraste,
min raraste,
gumman
uttröttade muskler fortsätter att pumpa
tills inget liv i blodet finns kvar.
Och här står jag och skriker åt Sofias hjärta,
fortsätt pumpa med allt det blod av liv du har.
1 kommentar:
Åh så himla fint. Och också roligt, inte på ett komiskt sätt utan på ett varmt kärleksfullt sätt. En dikt om Sofias hjärta. Slå, lilla hjärta, slå och lagas.
Skicka en kommentar