Jag skulle vilja säga förlåt till dig
för att jag aldrig pratar med dig och för att mina frågor är krystade,
jag skulle vilja säga förlåt till dig
för att jag aldrig känner mig nog som vän till dig
för att jag alltid känner för att göra slut med dig-
säga det är inte du det är jag
du förtjänar någon bättre
någon som faktiskt kan gråta när du gör det
se genom muren du bygger upp bara för att testa om jag ser
någon som ringer
som skulle kunna hålla ett tal i alla fall
ett litet tal på din födelsedag.
Jag känner alltid för att bryta upp från dig,
vara den som tar första steget
den som lämnar cafét först,
den som klappar på axeln.
Jag skulle vilja säga förlåt för det.
Jag skulle vilja säga förlåt för att jag har dragit mig ifrån alla ni i dom vackraste av kärleksrelationer,
alla ni som har någon som alltid kommer betyda mer än en smutsig gammal dålig vän.
Jag skulle vilja säga förlåt för att jag har haft så svårt att stirra på er operfekta lycka,
som ett litet barn med en godisklubba för den som tappat barndomen men påstår sig vara livlig och ung,
och möta mina egna tankar av att
jag trodde jag var lycklig som det var nu
jag trodde jag älskade att ha det som jag har det nu.
Jag skulle vilja säga förlåt för att ni blivit ännu en av speglarna som jag reda står för mycket framför.
Jag skulle vilja säga förlåt för att det svåraste förlåtet är det som inte var väntat
och
jag skulle därför vilja säga förlåt till dig för att jag aldrig kommer ge dig mitt förlåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar