Vän av könet Flicka.

Det var något som bet mig i hjärtat
ett bita-i-äpplet-surt-bett
som skar in och tryckte till
lät inte blodet slippa ut
men lämnade ett tydligt tandavtryck.

Ett snabbt kallt bett av insikten
hur mycket en liten titel betyder
en liten stämpel i pannan
en väska på platsen bredvid
ett bord för två
ett jag betalar för båda, tack!
ett jag söker en dubbelsäng,
en liten säng för två
ett förändrat relationsstatus
en ring på det enda fingret man visar varandra i frikyrkovärlden
och kanske ett sant rykte för en gång skull.

Ett snabbt litet bett
av någon form av bekräftelse av världen
när man redan fått den finaste
kärleksbekräftelsen
och allt man vill
är att ta den i handen
visa alla och säga
Titta! Titta, så vackert.

Jag vill ha dig du är min du är bara min.

Vad vi söker är väl alltid ett
JA
även om mitt inre skriker efter att höra ditt
NEJ,
nej
nej
nej
till varenda kvinna i hela världen
men jag vet inte vad det innebär
vad det betyder
och jag ägnar allt för många sekunder av rädsla
för vad du kanske inte kommer klara att säga.

& jag undrar
vem som det klarar.

& jag undrar
hur man kan leva med någon operfekt
hur man kan leva med en människa
hur man kan leva med någon av samma natur som en själv.

Öppna sår

Jag hör dig bakom orden
och jag skriver in mina små ord mellan alla de andra
bredvid dig skriver jag
jag älskar dig
jag älskar dig
jag älskar dig
för det är det enda mitt hjärta kan stava
det enda min penna ger efter att forma
och med en röd kulspetspenna,
en sådan som får mitt inre att le
och fingrarna att kittla,
skriver jag min mening brevid dig.

I'm leaving you for the last time, baby.

Jag antar att jag flyr stan
och skulle jag varit en galen romantiker skulle jag skrivit
jag lämnar dig för sista gången
hur oromantisk jag än är må jag vara galen
för jag vill aldrig lämna dig igen
vill bara fly stan där klockorna tickar långsamt
för att komma lite närmare
det jag aldrig vill lämna.

En ny höst.

Försöker göra mig själv vis genom att säga
att inte lyckas måste inte vara ett misslyckande
och om det ändå är det så
kanske det är vad det ska vara
att jag har inget att förlora
ingen stolthet att bryta ned framför de som står lika nakna inför dig som
jag i min taniga kropp skamset gör
att jag inte behöver ha alla svar
inte behöver veta hur det ska funka
att jag inte behöver ha en tro större än storleken av ett senapskorn
på vad du mig givit
för dina planer skall kunna flytta de berg som skymmer vår sikt mot dig.

Jag försöker göra mig själv vis
genom att säga
Du hör hur oviss jag är.

All den nya tid du mig ger.

Du gör allting till nytt

och idag vaknade jag med ett nytt hjärta
tack.

Att städa inne i det rödvita rummet på Parkgatan tolv.

Jag har inget problem med att slänga bort mina problem
slänga TV-apparater och gamla godisar
har inget problem med att slänga små prydnadsfigurer
inget problem med att slänga tröjan du gav mig
sockan med hål i
inget problem alls
det är bara att slänga
för då får jag plats med lite mer
lite lite mer
av alla oändliga antecklingar
noveller
målningar
predikningar
brev
kort
kvitton
post it-lappar
dikter på hög
då får det plats med lite mer
av min regnskog av papper.

Lyckans centrum

Det är någonstans i mitten
vid ett vägskäl kan vi säga
någonstans där det är tillräckligt nära
och aldrig för långt bort från oss alla
det är där vi möts och tittar varandra i ögonen
vi behöver inte säga särskilt mycket
bara titta på varandra
dela med oss av en snabb puss
och sedan gå tillbaka till dit vi kom ifrån
för där kan vi ju inte stå
mitt i ett vägskäl
men det är det vackraste vi har
de där sekunderna
i den finaste platsen i våra sinnen
när vi kan mötas
av samma skäl
i ett tillräckligt nära ställen i våra hjärtan
mellan sorgen och glädjen
granne med friden
i ett vägskäl
allra närmast Dig.