Nu ett år och nu ett år till.

Saknaden är vår vän
som så bittersött berättar för oss själva
vad det är vi faktiskt håller kärt
vad det är vi faktiskt vill lägga några timmar
några år
att fara till
vänta på
och inte ha någon fullständig kontroll
över någonting
för.

Vad är väl ett bröllop på slottet om inte alldeles alldeles underbart?

Jag har sett många filmer

foton och bilder.

Jag har läst många böcker.

Men
det var här jag fann dig
i en fullkomligt surrealistisk tillvaro kallad
Verkligheten.

Orden som bär.

Jag vill bara säga en sak
med mörk röst viska i ditt öra
och med tunga vackert svarta ögonfransar rama in
och låta läpparna forma orden
få varje ord att täckas
doppas
friteras
av hjärtats innersta mening
av just det jag ge dig
i bokstäver enkelt ihopsatta som pusselbitar ihopkopplade
ett
med varandra
med oss.

Jag vill bara säga en sak
Jag älskar Dig.

När man måste välja vem som ska sitta bredvid en på stolen vill jag välja Dig

Ni vet
jag älskar
smärtan
släpper den gärna in
för det är ett skönt tryck mot bröstet
men jag har en härlig
Pappa
han kan hjälpa
småkarkare som jag
bara genom
att
vara där
och här
säga
Jag vet allt om lycka,
får jag lära dig?

Så lik ett lik och jag tror att det var du.

Vi kramar oss själva
för finns inte så många andra här att omfamna
bara döda kroppar
i sina egna famnar.
Vi kramar oss själva
säger något uppmuntrande ord
kanske;
Alltså du har ju varit tjockare, du är helt okej nu.
Vi kallar det inte bamsekramar
skulle låta lite skrytigt
men
Vi kramar oss själva
för vi vill inte se så ensamma ut
när vi kollar oss i spegeln
säger något uppmuntrande ord
kanske;
Alltså du har ju varit tjockare, du är helt okej nu.

Han man inte bjuder in (utan kliver ut för att möta).

Blev biten i nacken,
man lär sig känna igen dina tänder
dess form
hur blodet börjar pumpa snabbare
när de trär igenom huden
och jag trycker ögonlocken mot varandra
viskar
jag saknar inte dig
jag saknar inte dig
jag har fått hjälp
och jag behöver inte dig

jag behöver bara någon,
igen,
som inte känner dig.

Någon som kan säga
Du är inte välkommen här!
för jag vet inte hur man gör
för du är den enda jag välkomnar just nu.

Grundkurs i Livet.

Livet är ett liv för att det är allt vad det är.
Livet är ett Liv för att det är mer än vad som ryms i
ett.

Allt som har en början har ett slut.

Nu vet jag
nu vet jag hur det slutar

det slutar med död
alla är vi Romeo
eller Julia för den delen
alla är vi
Romeo&Julia
om vi ens kommer så långt
för nu vet jag hur det slutar
som
Romeo&Julia

eller

som alla oss andra
vi som ger upp
för vi ser på
Romeo&Julia
tänker
Shit, man dör ju
då är det ju lika bra att sluta nu
stanna för annars kanske den andra gör det
och så går man själv där på ICA
ser pinsam ut
som han gubben,
den där paranoida gubben som vi skrattade åt idag.

Nu vet jag hur det slutar
som
Romeo&Julia

eller

som oss andra,
vi som bara slutar
för vi förtjänar ju alla bättre och det är ju aldrig ditt fel
det är ju alltid mitt för jag förtjärnar ju alltid bättre
och det är väl mitt problem,
inte sant?
Så slutar det,
om det ens hinner börja..

För ja,
där finns ju dom också
de som inte ens börjar
bara slutar
slutar pussas innan man ens börjat
för det var väl inte ödet
eller så var det väl inte bara ni som gjorde ett himla skit åt det
och då slutar det där
sätter punkt vid inledningen av boken som alla älskade
och river ut resten
och inget
inget
inget
kan någonsin läggas till
för det är slut
på sidor
för er.
Dom är så många,
dom där sista.
Ingen vet hur många
inte ens Fredrik Reinfeldt.
För de slutade ju aldrig,
blev aldrig som Romeo&Julia
och stannade aldrig
för de gick inte ens.
De hann inte skriva sina namn med kursiv text på boken
lät den vara ett anonymt misstag
och ingen vet
hur många det finns.
Hur många böcker vi alla bär
utan brödtext och namn.

Fast.
Nu vet jag,
att så slutar det
så tar
Vi
slut

en dag
inte särskilt mycket sorgsnare än alla andra.

You know my name.

Hej. Det var länge sedan jag gjorde det här. Pratade med dig. Ville bara säga att jag vill att du ska vara överallt. Vill att jag ska bli lite mer av det jag var och lite mer förstå vad som hände. Kan jag hitta tillbaka till dig igen? För då vill jag det. Hejdå.

Vi som söker en självhjälpsbok om Kärlek för att vi vet att längst bak finner vi alltid facit.

Ja,
men ja.
Jag har en vän.
Eh,
en vän.
En vän?
Hrm. Ja en vän.
Okej.
Aaaa och hon undrar om du kunde svara på en sak.
Vännen?
Mmm, eller vilken vän?
Vännen?
Ja, men ja, vännen..
Precis. Vad var det?
Jo, man jo, hon undrar hur man vet.
Det gör man väl inte.
Du vet inte ens frågan.
Kräver ett svar en fråga?
..
Världen frågar inte. Du gör. Eller ursäkta. Din vän gör.
Ja, vännen, precis. Jag bryr mig inte. Jag vet.
Vet du?
Eller alltså. Jag vet inte.
Nehe.
Men kan man veta? Veta hur det ska vara. Dom verkar veta.
Vilka då?
Dom.
Jaha, dem.
Mm. Dom vet, visst gör dom?
Hur skulle dem kunna göra det?
Vet inte.
Tror du att svaret är sanningen?
Beror på.
Beror på vad?
På vem som säger det.
Om det var en lögnare som svarade, vad då?
Nej.
Har du ljugit?
Ja.
Just det.
Så dom behöver inte veta?
Frågan är om du behöver det.
Lite. Lite bara.
Sök inget facit när du redan har sanningen.
Hur kan jag ha den, vem har givit mig den?
Har du inte alltid haft den?
Jag visste inte ens att jag hade den.
Det har du.
Hur vet du det.
Jag ser det.
Hur då?
Du lever.
Om jag vad död då?
Då skulle du ha facitet, inte sant? Så varför söka det innan det givs gratis till dig.
Så vad ska jag göra då?
Det du är kallad till.
Men. Vad är det då? Min kompis undrar..
Leva, vad annars?

Vart än valen bär är det ingen självklarhet att du är där.

Det är nu det börjar
Det är nu det börjar för oss
Nu
Jag hör det
Ser det
Märker
det
det Märker
Jag.
Nu börjar
Det?
Ja.
Det!
Va, hallå?
Ja, men precis
Det
DU!
Nu börjar det,
nu börjar du.
Nu börjar det,
nu börjar jag

Nu händer det
att
VI
börjar
men på helt olika
platser

i varsina hjärtan

Nu
börjar vi
att se
Slutet
i början
av artärernas pumpande.