du & konsekvenser

snurra flaska med min hjärna
irlänsk julafton med mitt stackars hjärta
&
du som vet att jag är snurrig
du som vet att jag är så lätt att putta omkull
så lätt för att trilla
på mina egna små tår (eller på dina kanske)

så lätt för att med röda läppar le
se problemen snurra runt oss
(falla av och fastna med ett framför mig & plötsligt är jag utan dig)

blåa ögon i blått hav av tårar-
välkommen tillbaka edit amanda larsson
vi har saknat dig

you spin my head right round, right round

jag är en sån där som vet vad hon vill
men ändå har jag ingen aning-
ty jag vet att jag vill veta,
vill vara säker i mina tankar o beslut
fast
tyvärr
är även det en vetskap i mitt hjärta
att jag är så långt ifrån den kunskapen som man kan komma

save me from myself (again)

jag skrev en text om allt jag hatade med mitt utseende men tekniken eller världen verkade inte vilja att jag skulle lägga upp den så det gick inte. kanske tur det. lite lättad. slippar jag läsa de orden. vad är det med mig? jag vet inte. lite depp. lite självkritisk och hemskt allergisk. och inte hjälper det att klia hål på huden inte.

åh rädda mig från min hjärta, hjärna, mitt sinne o min själ jag dör av onämnbar sorg över ingenting!

jag är oförstårlig. det inser jag nu.

fröken förvirrad

ja jag vet inte
allt är lite förvirrat
eller nej
det är nog mest jag
förvirrade flickan
för många varv på tekopparna
för länge kvar på tornado
någon gång spyr man väl upp allt

även om det inte är i bokstavlig mening

jag bara vet inte
och orkar inte besluta mig för att veta något
förstå något
tycka något
älska

jag är rädd
kanske
jag är inte mig själv
kanske

kanske
spyr jag upp allt
jag inte vet
och inte orkar med

ja så är det nog

men sån renar magen har jag hört
rensar från all gammal skit
och av någon anledning känns det som om jag behöver det.

en sån sak bara jag kan säga utan att någon förstår

mina fötter är helt platta av att jag gått på så platt mark

så det så

ursäkt

oj vilken ego-blogg det blev plötsligt. ha ha. först en bild på mig i mitten (storleken blev inte riktig som jag ville) sen mitt namn som rubrik och under skriver jag "obeskrivlig" ha ha. eh det var inte mig själv jag syftade på, mer bloggen. ja, för där jag skriver de löjliga o onödiga orden där under rubriken ska man beskriva ens blogg men efter tio minuters funderan och ett antal olika förslag skrev jag bara "obeskrivlig". det är ett fint ord liksom. sen är väl jag obeskrivlig också, liksom du, liksom Gud. så jag antar att det passar bra. jag gillar nog inte den nya utsidan på bloggen men jag orkar ärligt talat inte byta nu direkt igen och så är det ju trots allt inte JAG som läser den så vad spelar mina åsikter för roll. nu lyssnar jag på fratellis o ler lite. ha ha, underbara tider. de sjunger så snabbt. nästan som ja. min mun går när någon frågar om unge mister Harry Potter. eller nåt sånt ja. jag vill predika förresten. har bara halvfärdiga predikningar men jag vill. o då brukar ju Gud fixa resten men alltid är jag då orolig ändå. otålig heter det väl också. Gud är dock chill. verkar ju inte ha bråttom precis. men Han har väl all tid i världen så ja varför det. jag har sommarlov och tycker att jag har mycket tid över att skriva sånt här skräp liksom. vill till liseberg. och hönö. och så vill jag bli brun. är ju värsta mes-brun och min syster är väl mörkhyad vid detta laget. varför avundas jag alltid henne? hm. mysterium. det är något med min syster. något som jag alltid sett vara det jag saknar- och i detta fall en fet bränna.

mellanslag.

(puss)

blåa sexiga ögon (frågetecken)

jag känner mig lite sexig
men så vet jag inte om man får känna sig när man har stora lockar & stora blåögon
&
inte ens är sexton år
(hos dig är jag äldre
eller
hos dig spelar det ingen roll
& är inte det lite sexigt-
att inte behöva bry sig
för det spelar ingen roll)

är det så?
lite fult att vara sexig
lite avundsjukt-fult
men
om jag sotar mina blåa ögon, målar mina läppar röda och tar på mig en blå klänning (vars stolt visar upp mina mjukt bruna ben)
& känner mig lite sexig
får jag då känna så?

känna mig
helt oskuldsfullt & oskyldigt seeeexig.

ett vanligt blogginlägg till dig som hatar dikter

jag skall ge er ett vanligt inlägg, en blick av en vanlig blogg. ett vanligt sverige med lotta engberg med allsång på liseberg.. ja man undrar ju ibland alltså.
Edit har funnit en ny kärlek, en kärleksdrog. Muse heter de tydligen. Hur kan jag vara så lätt? faller så pladask och ligger där och krampar. så är jag ju inom allt. alla intressen. jag är så lättförälskad, så fort jag kommer i närheten med med något som jag tycker om är jag fast där tills jag tröttnar (för det gör jag ju alltid. tyvärr alltid. och det är jag rädd för. jag vill inte tröttna- jag vill hålla mig kvar, stå fast vid mina ord, tankar, känslor). desamma med musik, filmer, böcker och inte minst.. den där kärleken.
jag är så lätt att slå omkull, ovetandes om det var jag som föll eller om det var du som rättare sagt puttade mig . behöver jag veta det? spelar det någon roll. kanske.
förstår ni det här? jag hoppas inte. jag vill vara mystisk. jag vill inte att ni ska förstå, vill att ni ska läsa klart det här och behöva sitta och tänka "vad sjutton var det hon skrev om". men jag är inte mystik, jag vet. jag låtsas. jag är ju lätt. har så sällan fötterna på marken att vinden lätt kan riva tag i mig och föra mig dit jag vill.

men ni är fantastiska. ni som förstår. ni som inte gör det.
tusenfallt många kramar

att lämna morgondagen till framtiden

är det så det är,
att vår tid är nu.
för varför väntar vi då på morgondagen
för varför ler vi då o skrattar åt gårdagens suddiga fotografi

//frågetecken//

du o jag lämnade tillsammans
men det var ändå ett adjö
ett tyst hejdå-
ses aldrig igen
ett stumt farväl
en tom blick som man kunde trott sagt
ringer dig sen
men det var ett
bye
have a great life

without me

klagomoln i mitt sinne

om jag ändå kunde slappna av
lita på att allt ordnar sig
att Gud har saker under kontroll
men
det är ju så läskigt
jag blir rädd
när allt är så ostabilt bra
när jag inte gråter
gråter jag av rädsla
att jag ska försvinna igen
tappa bort mig själv
bland alla andra
klä mig i ett leende
och lida med mungiporna mot skyn
så att du inte ser
så att jag inte behöver plåga dig
med den sjuka osäkerheten
som spökar
sedan glömda tider
då världen bara var svart
i mina osminkade blåa ögon.


för
när himlen är molnfri söker våra ögon efter det där svarta molnet att störa vår allt för underbara tillvaro,
ett klagomoln
en ursäkt
för att försvinna bort igen

falska hjärtan är såååå 2006 (skrämmande ärlighet)

lite för mycket
lite för nära
lite för stor dos av
mig
lite för bra insikt
i mitt så lättförstårliga hjärta

ja
mitt hjärta behåller inga hemligheter,
talar inget hemligt rövarspråk
säger allt rätt ut
står där med ord allt för sanna för vetskapens bästa.

följ ditt hjärta-
förlora ditt förstånd

lite för close up
o
kanske hoppas jag att du inte såg
de ärliga orden -

hej jag tycker om dig

fantiastiatisk

jag har lockigt hår
folk säger att det är sött
jag vill inte vara söt
jag vill vara fantiastiatisk
inte fantastisk
nej
fantiastiatisk
så där
snygg
att man måste hitta ett nytt namn för det
fantiastiatisk
blir bra.
en vild blandning
av
catwomen i en sexig dräkt och
kristen dunst i en röd stickad mössa-
sådär Elizabethtown söt.

så vill jag vara
fantiastiatisk

inte ett dugg bättre,
bara lite mer fake.

extra pris på ilska- tårar kommer på köpet

jag har fått en ny vän
ilska heter den
en bästa ovän
kanske det heter.
fucking vän-
jag känner inte dig
säger jag och låtsas le.

alla gör fel
fucking
fel
gör vi alla

och jag önskar att jag kunde le
säga
det gör inget.

men jag kan inte le
nej
älskling älskling visst älskar jag dig men

jag kan inte le.

tonåringstankar som alla funderar över

om jag förändras
kommer jag då finna
mig själv?

om jag förändras
till den jag vill vara
kommer jag då finna
edit amanda larsson
i det
eller bara

en
lagom
svensk
flicka
desperat
efter
det
"perfekta"
livet

miss missing hejhej

jag säger-
saknad är ett tecken på kärlek
&
ett tecken på ett levande hjärta.

jag tänker-
kärleken är då plågsam
&
mitt hjärta så gott som dött.

ty mitt hjärta värker som döden själv
& jag hatar att erkänna.
erkänna det där.
att jag saknar.

och så levde hon lycklig i alla sina dagar (och nätter)

i helt mitt liv har jag blivit slipad mot stenar,
mot hänsynslösa händelser "som var ingens fel".
slipad mot
människor som inte lät mig vara kvar i deras hjärtan
slipad mot
orden som brände
slagen som aldrig rörde min hud.

de slipade ett hål
ett iskallt
hål i mitt hjärta
där inget kunde fastna
inte ens ett litet

"du är vackrast i hela världen"

ett iskallt hänsynslöst hål
bara fyllt av
hat
ånger
ensamhet
och sorg


(men du kan spackla, ser varje spricka, alla hål & alla sår & med ett enkelt omfamnande är jag hel i din famn)

snubbelflickan skriver igen

jag är som ett bollhav på McDonalds-
ser färgglad och rolig ut på utsidan,
men dyker man ner på botten så finner man där

bra mycket smuts och skräp och
gamla äckligheter
så som
slickade röda godisklubbor
med
olagligt mycket damm på

y e s
that's me

"du behöver inte falla för mig men du kan väl iaf snubbla lite"

du får mig att falla
falla på mina egna ord
falla över ärligheten
alldeles för ärliga ärligheten
du får mig att falla
att plötsligt se allt jag blundat för
(på en dumt sätt)
du får mig att falla
(för dig)
(på ett dumt sätt)
du får mig att falla
falla utan att
trilla
eller
ramla
falla falla
och jag citerar i mitt huvud,
medans jag faller
snubblar hon faller hon inte omkull ty Herren håller hennes hand
och hoppas
att även du
håller min hand
när jag snubblar över ditt hjärta

frågetecken

varför känner jag mig så liten
så ovetande
och så dum?
så löjligt glad
trots att inget är lyckligt.
så ledsen
trots att allt är bra.
varför är allt jag känner skammen
för att känner allt det där
är allt det där.
varför ska jag behöva vara ledsen
över tårarna av ingenting
varför är jag öm om min käke
och tycker att det är onödigt
dumt och mitt fel.
varför är allt mitt fel
och varför kan jag inte göra något åt det
frågetecken

ett tal för att välkommna de allra bästa dagarna i hela mitt liv

tystnaden är svår att hantera
det enda man kan göra är att skrika

-snart tar allting slut

(och allting formar en ny början)


ingenting blir någonsin som förut
det blir bara så
mycket
bättre

Gud är typ god
ja
det är Han.

fucking lagom svenskar (men jag älskar er ändå. sådär lagom mycket)

tårar av salt
på
vägar av järn
vägjärnar på spår
hejhopp
dropp
dropp
hej sverige
"kolla hon"
dropp
dropp
ögon öppna-
men ingen ser.
de där
tårarna av salt
på
vägar av järn
vägjärnar på spår
de betyder ingenting för er.

jag betyder ingenting för er.

make-up

mina ögon är sotade
av
tårar & sorg
kallar det smink
de säger
du är vacker,
behöver ej det där
ler
tar upp spegeln
blundrar för reflektionen
och
sminkar
på lite mer
lite mer sot
lite mer

detta är inte jag

lite allt möjligt klockan 23.06

ojdå
tänkte skriva att jag var värsta rebellisk som var uppe så sent på en torsdagskväll. men klockan var tydligen bara 23.06.
23.07 nu, jag skriver långsamt. eller så går klockan snabbt.
sett lite (mycket) titanic, ätit lite (mycket) godis. fett vad mycket jag äter nu för tiden. och tränar gör jag ju inte heller. fy vad dåligt. eller bra? har edit äntligen börjat kunna släppa lite på sina slaviska tankar om att vara perfekt?
älska dig själv lite, edit.
det skulle ju vara trevligt!
lite egokärlek liksom.

imorgon ska jag sova. för jag har S O V M O R G O N. det får jag skryta med. sovmorgon till 12.45 goare kan det inte bli. jag har ju för 17 gått igenom nio år här i skolan utan en sovmorgon men nunununu!

älska sista veckan i grundskolan.
nu är klockan 23.11
sova?
nej.
jag vill vara rebell.

vad heter min ensamhet?

ensamhet
het-ensam
ensam-het

?

är det vad jag tycker,
är det vad jag vill vara.

ensam och het

?

eller är det het enkelt bättre att vara

tillsammans och äcklig

min mamma älskar blåklockor

hej
jag
har
blåa
klockor
i
mina
ögon

men deras tid rinner ut och snart ska jag blunda likt du

pruttkompliceradeskitvärlden

livet är skit komplicerat
särskilt när man älskar dysterheten
och är rädd för lyckan,
kärleken

läskigt.

fy fy fy
i födelsedagspresent önskar jag mig
ett okomplicerat liv

men jag vet inte om man kan köpa ett sådant
punkt

varför alla människor gillar rullväskor

jag har mitt liv i min handväska
bär det med mig
plockar fram det,
sak för sak
stund för stund,
skyddar det med mitt liv för jag vill inte att någon ska se
allt vad det innehåller
utan jag
plockar fram det,
sak för sak
stund för stund.
jag tappar det,
hatar det
vill ha ett nytt-
ett D&B liv
i sesongens färger
för mitt är
för lätt att tappa, för tungt att plocka upp igen

.

du drar i min väska,
mitt allt
mitt liv
du stretar och drar
och tar dig in där
jag aldrig ville ha dig.

.

( du försöker förstå
försöker bära
väskan
med liv
fast det är för mycket för dig )

.

du tar
utan att ge någon pant
du plockar
sak för sak
stund för stund.

.

du tog av det jag aldrig kan få tillbaka
en värdefull bit av mitt liv