Tack för att jag får skrapa på din yta,
om inte lära känna dig så tack för det.
Tack för att jag får skrapa på din yta likt frost på bilfönstret,
för att jag får lägga handen på ditt bultande hjärta och försöka förstå
varför det bultar
bortom alla biologiska förklaringar låter du mig lägga min hand på ditt hjärta för att försöka förstå varför det bultar.
Tack för det,
tack för att din yta är nog och för att ingens yta är ytlig
den är bara nödvändig.
Precis lika nödvändig som åldersgränserna på sällskapsfilmer,
dom små bokstäverna som fick mig att känna mig så liten i världen då jag lika stabilt stod med båda fötterna på marken - det var bara det att dom då bar skostorlek 32.
Tack för att din yta räcker för mig,
för att den hintar om en för mig outforskad värld vilken jag inte har några juridiska rättigheter att tränga mig in i.
Vampyrlikt får jag stå utanför dörren.
Och skrapa.
Tack för att jag får skrapa på din yta
i sökandet efter mitt eget djup.
