MVH Vi som bryter regelskyltarna i tvättstugan.

Jag lämnar aldrig något som det var innan jag var där
jag måste helt enkelt lämna något efter mig
jag kan bara inte förneka min existens.

Tänk såhär. Jag blir mördad klockan 16.37 idag.
Om jag hade lämnat tvättstugan som den var innan jag kom dit,
vem skulle då kunna vittna om att jag inte blev mördad innan jag gick till tvättstugan?

Jag lämnar aldrig något som det var innan jag var där
var man jag möter önskar jag bara kunna rubba någonting i,
det behöver inte ens vara en stor grej
bara någon liten liten störning.
En sådan som att han kommer ta fel på hans framtida flickvän och mig,
bara någon gång.
En liten liten rubbning, för att visa, att jag var där.

Jag lämnar aldrig något som det var innan jag var där.
Och jag vägrar lämna världen som den var när jag kom,
jag vägrar.
Jag ska stå blåsandes med en hårfön mot ett isberg på Antarktis
bara för att veta,
där på min dödsbädd,
att jag höjde ändå vattennivån med en tredjedels millimeter.

Jag lämnar aldrig.
Jag lämnar aldrig livet utan att ha lämnat lite av mig efter.
Jag kan helt enkelt inte.
Jag kan inte låta bli att tro att någon skulle bry sig om min existens.
Jag kan inte
inte ge er något av mig.

Du är så värdefull att bredvid dig är jag värdelös.

Hur fortsätter man leva?
Hur fortsätter livet?

En man dog för mig
och jag vet inte ens om jag såg på
om jag spottade
om jag böjde mina knän
bredde ut min sjal.
Jag vet inte.

En man dog för mig
och mina minnen börjar bli suddiga
jag minns inte hur han såg ut
jag minns inte det sista han sa
jag minns inte hur han såg på mig
jag minns bara hur han dog
hur han dog för mig.

En man dog för mig
och ibland är jag förbannad
vad hjälpte det
nu är jag ju bara ensam kvar,
skulle det inte varit bättre,
om du stannade?
Skulle det inte det?

En man dog för mig
och jag undrar
hur man lever med det.

Barnaliv

Varje gång jag möter ett barn, ett litet litet liv, är det enda jag vill att gå ned på knä och säga
allt kommer bli så bra, du kommer bli så vacker och om livet aldrig säger det till dig så säger jag det nu. Glöm aldrig det här.

Vissa dagar är det nästan plågsamt så gärna jag vill springa ikapp dagisbarnen med gula västar och säga att jag älskar dom. Det gör jag ju inte, jag tycker ju inte ens om barn. Men tanken på att en dag står dom kanske där framför spegeln och frågar sig om livet verkligen är något för dom, det får mitt moderhjärta att brista.

Står där och helt glömt bort hur det är att bäddas ned som ett paket i täcket varje kväll. Glömt bort hur man blev i tvingad gula västar trots att man tog av den så fort mamma inte såg, glömt bort den kamp som krävts för sin existens som redan är avklarad. Glömt bort att man själv faktiskt är någon som världen kämpar för att hålla vid liv.

Glöm aldrig det här.

GP-annonser.

Jag söker jobb och jag söker lägenhet
jag söker framtid och jag söker en historia värd att minnas
jag söker trygghet och jag söker spänning
jag söker samhet och jag söker frihet
jag söker rikedom och jag söker ödmjukhet
jag söker Jesus och jag söker efter ett sätt att söka honom hellre än allt det andra.

En dag närmare en dödsdag

Har jag berättat för dig att du är vacker idag,
att jag fullständigt skiter i det,
men att det bara är ett faktum att du är det.

Jag älskar dig

och var dag frågar jag mig själv vad som rymmer i dom orden
och vad som jag inte lyckats placera i dem.
Vad som krävs och hur man vet att det är just dom stavelserna som kan förklara
all tvivel och all otro på oss men ett länkande hopp.

Har jag berättat för dig att du är vacker idag?
Att jag är beredd att se dig i ögonen och ge mitt yttersta för att älska allt jag där ser
även blicken som ser allt för mycket av mig.
Har jag berättat för dig att jag älskar dig
om inte idag så för alltid.

"Jag vill döpa honom till Carl-Gustaf, du vet, som granatgeväret"

Vi börjar skrubbandet och det har aldrig varit särskilt bekvämt att se blodet rinna från våra händer men inte finna såret.
Det är inte ert blod viskar någon och statistiken kämpar envist emot oss.

Världens näst största vapenleverantör står det på Svennelands visitkort-
vi kan ju glädja oss i att det är räknat på befolkningsantal
och sen gråta över att trots att vi är så få så arbetar vi så flitigt
för att något annat land ska bli några själar färre.

Vi börjar skrubbandet och undrar hur vi någonsin kunde varit bekväma
med blod rinnande från våra händer.
Men det har aldrig lyckats fläcka ned våra vita ikea-möbler förrän idag.