På ett tomt konto.

Du är mitt hjärtas Nordea,
och i den eviga väntan på min tur i kön
hann jag ge dig allt vad som från grunden fått gro till något av värde.

Du är mitt hjärtas Nordea,
en misslyckad investering
på en fond med större utgifter än inkomster.

Och hos dig,
mitt hjärtas Nordea,
stannar jag av ren idioti

ja, den sorts idioti
som i folkmun må gå under det ordet,
så kraftigt drabbat av inflation,

kärlek.

Att missa målet.

Du sårar mig.

Jag gråter när jag skriver det är
så i tårar lyckas jag inte upprepa mig
(du sårar mig)
och bland glasögonsjöarnas glans på mina kinder lämnar du mig ensam kvar
tills allt vi var rostats fast.

Jag försöker var dag se tillbaka på vart jag lät dig stå kvar
vart jag dig som mitt barn lämnade utanför ishockeyhallen för din prestation var inte vad jag hade väntat mig.
Står du kvar där än?
För förlåt mig jag minns inte vart det var,
vi har varit på så många arenor du och jag
och på någon av livets skedens arenor lämnade jag dig i minusgrader kvar,
har du då någon att överklaga till?
Och ska jag då stå där framför högsta domstolen och skrika
jag vet inte
jag vet inte
jag vet inte vart jag lämnade dig kvar.
Vart jag missade målet och lät dig lämnas kvar.

Du sår i mig.

Jag gråter när jag skriver det är
så i tårar lyckas jag inte upprepa mig
(du sår i mig)
och bland glasögonsjöarnas glans på mina kinder lämnar du mig ensam kvar
tills allt vi var rostats fast.

& på den pollenfria sommaräng du sått i mitt inre
kan vi börja om igen.

Du har sått i mig.

En förs-vunnen vän.

Jag vill inte göra detta till någon tradition,
nej låt mig få tillägna mina ord till eder levande istället för eder döda.
Låt detta inte bli någon tradition.

-

Jag vill säga förlåt.
Förlåt mig för min mänsklighet och min litenhet
förlåt mig för mina uteblivna böner,
de som du bad mig om att be.

Jag vill säga förlåt.
Förlåt för mina blinda ögon och mina döva öron
förlåt för att allt jag sade när vi möttes i Herrljungas eviga kyla var
att du hade en söt hund.

Jag vill säga förlåt.
Förlåt för att jag inbillar mig att jag hade kunnat gjort något
förlåt för att jag i mitt mänskliga hjärta,
fyllt av den kärlek som jag önskat att jag kunnat gett dig,
inbillar mig att jag hade kunnat ge dig livet tillbaka.

Att jag i all min mänsklighet och litenhet
hade kunnat göra något
något
för att du skulle få livet tillbaka.

Och nu sitter jag här och hoppas att du vann det,
att du bortom våra väggars fyra hörn,
vann livet
om inte tillbaka så igen.

Jag hoppas att du vann livet igen.