Poesi och dylikt.
av edit amanda larsson.

2012-01-04

En förs-vunnen vän.

Jag vill inte göra detta till någon tradition,
nej låt mig få tillägna mina ord till eder levande istället för eder döda.
Låt detta inte bli någon tradition.

-

Jag vill säga förlåt.
Förlåt mig för min mänsklighet och min litenhet
förlåt mig för mina uteblivna böner,
de som du bad mig om att be.

Jag vill säga förlåt.
Förlåt för mina blinda ögon och mina döva öron
förlåt för att allt jag sade när vi möttes i Herrljungas eviga kyla var
att du hade en söt hund.

Jag vill säga förlåt.
Förlåt för att jag inbillar mig att jag hade kunnat gjort något
förlåt för att jag i mitt mänskliga hjärta,
fyllt av den kärlek som jag önskat att jag kunnat gett dig,
inbillar mig att jag hade kunnat ge dig livet tillbaka.

Att jag i all min mänsklighet och litenhet
hade kunnat göra något
något
för att du skulle få livet tillbaka.

Och nu sitter jag här och hoppas att du vann det,
att du bortom våra väggars fyra hörn,
vann livet
om inte tillbaka så igen.

Jag hoppas att du vann livet igen.

Inga kommentarer: