Inför dagens kamp.

Det är plågsamt att leva och det är simpelt att dö
och när otron äter upp tron så finns det mer simpel död kvar än plågsamt liv.
Vi frågar oss själva om vi inte hellre lever i ett plågsamt liv
än lever livlösa i den meningslösa döden kallad ett gudstomt liv.

I skrivande process.

Det är när vi ligger vakna på natten och hör våra egna tankar som det går upp för oss att dom inte är värda att leva för
att jag inte är värd att leva för - inte ens för mig själv.
Det är när vi möter vår egen blick i den speglande ytan i någon annans pupill som vi ser hur fragil var enda frans och por av kärlek är i vårt egna liv,
den som inte ens räcker till att älska oss själva.

Det är enkelt att säga att trofasthet inte ligger i vår natur,
men det gör den,
vi har bara förkastat den.

Och jag ber dig att trofast älska mig, i all min litenhet.

Even angles.

Det låg en inslagen framtidstro på min säng när jag gick till sängs ikväll,
en alltid lika fallande ängel
ja den enda som faller med mig.
Jag minns dagar vid sjöar i bikini innan vi kunde fylla upp dem,
jag minns hur om man blev puttad i vattnet var det endast ett misslyckande om man inte lyckades få med sig någon ned.
Det finns ingen som faller med mig,
ingen som tar mina slag,
som sväljer debatterna jag förlorar,
utom en fallande gudsängel.

Det låg en inslagen framtidstro på min säng när jag till sängs ikväll,
det var några nedskrivna ord om att du är inte ensam-
jag lät min makt falla
för dig.