dra åt pipsvängen med dig

jag skriker
FUCK YOU
och vill skriva det med feta bokstäver i ett argt typsnitt
FUCK YOU
sätta upp någonstans och nicka och säga
det var bra
men de orden räddar nog ingens dag
tänker jag istället
och tittar arg på Gud
och skriker av ilska och trötthet och ilska
för jag vet Han tål min ilska
och inte låter den påverka
den där dumma kärleken
till
fröken
Korkad
fröken
Människa
fröken
Mig

mod

jag vågar inte
(men det gör Du)

bäst före the sparkling tar slut

ibland undrar jag om
livet verkligen är mer än
en treo
i ett IKEA-glas
[småbubblande&genomskinligt
massproducerat&smärtstillande
beroendeframkallande&osmakligt
men man vänjer sig
vid smaken
&
ibland är det allt man behöver
allt man vill ha
&
allt som hjälper]
ja ibland undrar jag då det
men oftast vet jag
någonting
helt
annat

när 1Familj vill bli två&vi inte vet vart vi ska stå

jag saknar
det där
Jesus-bandet
mellan oss
för det var min trygghet
min klippa
och min borg
nu är det rasat
men aldrig borta
men jag saknar
att ni
alltid visste
Vem jag var
Vilka ni var
Vilka vi var
och
Varför
Vi Älskade Varandra
jag saknar Er
och jag ber
att vi ska sluta vackla
och finna vägen
Hem
till Gud
(& varandra)
igen

värkpåhuvudet leendepåkind

de säger att man ska älska att andas
men ibland tar luften slut
och vaakum fyller lungor och tomheten fyller
Liv
jag har inget emot det
för jag tror att det är så det är
att vi kan inte alltid kan
andas glädje
även om det är lättas så
och jag börjar lära mig
att jag inte behöver le
för världens skull
utan kanske bara
ibland
för min

älskvärda framtidsminnen för Maskiner som Du&Jag

mitt leende på din hals
och du luktade gott
doftade nästan
och din hud blev min
efter timmar av närhet
och jag hörde ditt hjärta dunka
högre än mitt eget
som redan flytt landet
men det gjorde inget
för du sa sådär helt naturligt
du kan få mitt
och med rosiga kinder
delade vi hjärtslag för ett ögonblick
och
pussade
lyckan
på kinden
sa
dig älskar jag

början är nära

inget tar någonsin slut
så allt bara börjar
formas om
fortsätter
och det tycker jag inte om att tänka på
hur mycket jag än älskar
det
EvigaLivet&Universum&Kärleken
så
svindlar det bara
att det finns inget slut
ingen final
ingen målgång
inget utpustande och inget
"jag klarade det, jag kom fram, och nu är det slut"

Amor Vincit Omnia

för att du
vill sitta bredvid mig
&
älska himlen
& peka på molnen och säga
där är vi
& hålla min hand
& låta dem vara pusselbitar
i varandra
menade för att vara där
-bundna till varandra-
för att dom vill vara det
& leva på
in-puls
från Hjärtat
på ett oplanerat
& vackert sätt
i den ospontana vardagen
.
för det är små saker
som får oss att
Leva
innan
Livet
är
Här
.
Små saker
som att älska
himlen i din
Famn.

090920

mycket sker
och jag frågar
Vad Du Vill
för jag vet inte
säger jag mig själv
fast antagligen vet jag väl det
för hur svårt det
egentligen
att bara med hjärtat
B
att du leder
men jag vill
styra
och
det blir min svaghet
att jag inte vill
vara som Du
utan snarare
vill vara Du
f ö r l å t
igen

ord som sårar av hat som splittrar

jag inser min egen
puttelitenhet
och mina ögon är tort tårade
för jag ser
hatet
byggas
större
i
ditt
hjärta
och jag ber
ber
och
ber
och
ber
åter igen till Den Enda
som kan beröra
vinn över mörkret
för vad vi vill se är Ljus
rena igen
och låt oss se
Dig
i
Oss

då jag inget förstår

jag försvinner lite igen
och känner
att ingen ser
mina osminkade ögon
för det finns så mycket vackrare
och hoppfullare
än mina
barnaögon
och jag känner åter igen
att de små
barnaögonen
vill tåras
skrika
och
hata
allt och alla
det tar all kraft att lyda
det tar all kraft att stå emot-
le och blinka bort
verkligheten en stund

hej jag är en människa ( men har så mycket mer )

Namn: Edit Amanda Larsson
Ålder: 16
Ögonfärg: Blå
Hårfärg: Ljusbrun/Mörkblond/Odefinierad
Längd: 175 cm
Bor: På För Många Ställen
Lever: I En Väska
Andas: Luft/Ande
Är: Den Hon Är/Den Hon Inte Alltid Varit
Älskar: Ja
Hatar: Nej (Ja)
Saknar: Ålder

(det är mer än så)

batterimänniskorna

när batteriet tar slut
går vi på solenergi

Ty tårar saknar färg

ett osyligt spår i mitt hjärta
lämnar de tårar som nu faller
men
jag håller mig vid liv
och antagligen är det det som gör mest ont
att jag vet
att jag kommer gå igenom det här
att jag måste göra det
men det gör ont
i varje cell
och jag vill SparkaSlå&Skrika
mig in i himelen
och jag ropar med all min kraft tyst
Varför gör Du såhär mot mig
utan svar
för jag vill inte höra
jag vill inte höra
orden
Jag håller dig vid liv
jag vill inte
vill inte
mera
men kan inte
ge upp den drogen kallad
livet
för
Du
håller mig vid liv

när allt som finns kvar är Du & jag & Livet

jag vill
flytta
till dit ditt hjärta finns
jag vill
vakna
med ditt mjukt-kraftfullt-levande hjärta dunka
som en behaglig väckarklocka
jag vill
kunna säga give me a hand
bara för att få känna din i min
i ett spontant infall av närhetsberoende

men mest av allt
vill jag
alltid veta
att du är nära
boende i mitt hjärta
att du
säger
jag hjäper dig
när allt är kaos och allt jag finner är tårar
kanske är det enklare
när man har ett kontrakt
med Din signatur på
för att förstå
att du sticker inte bara
förrän du fått vad som är kanske är menat att vara Ditt

(vilket är Jag)

vaakumhjärta

hur andas man vaakum
hur kan läppar gråta
och ögon skrika
utan att allt tar slut
och blicken blir tyst
och läpparna stilla
hur kan ett
vaakumhjärta
pumpa syre
av
ingenting alls
av tomheten själv
hur kan barnen fortsätta leka
politikerna fortsätta stillsamt hetsigt bråka
och sedan skaka hand
hur kan regnet fortsätta falla
och
McDonalds fortsätta fritera pommes
när allting är stilla
i
mitt
älskade
vaakumhjärta

det patetiska med att se sig själv som anonym

de försökte skriva livet i några små rutor
låta oss värdera
livet
med ett litet kryss
men jag förstod inte
nej
jag förstår inte
ty livet är ju mer än så
och mitt liv är inte
ett försök
jag är inte
en försökskanin
redo att undersökas
det är
något lyckat
något genomtänkt
som inte går att kryssa i en ruta
inte heller går att forma i ord
ty hur beskriver man
tro från hjärtat
ty hur beskriver man
en hjärtas känsla
ty hur beskriver man
ett uppdrag utan krav
ett liv som en gåva
av nåd
hur beskriver man något sådant
med ord
med rutor
och
med små slarviga kryss
är inte livet mer än en
anonym
enkät från Borås kommun
är jag inte mer levande än
dammråttan under min säng
men
med mitt hjärtas tro
tror jag
att mitt liv är allt annat än
anonymt

när ett barn går tillbaka till sin barnaroll

lillgamla
flickan
med barna blick
vill växa stor
för det är vad alla andra vill
lillgamla
flickan
tänker-
det är det som det går ut på
att växa stor
&
lillgamla
flickan
snubblar runt i klackskor
på livets lortiga stig
full av gropar
och
broar
och
brunnar
skapade för Nike-skor
&
lillgamla
flickan
gråter och blir barn igen
inför Den Enda som tillåter henne att vara det.

välkommen utan motorfordon

jag hade ingen sjukförsäkring
som täckte
påtrampade hjärtan
och
sjuka sinnen
så jag lät dig komma in
du mitt inre
psyke
med din rostiga nål
och
osynliga tråd
och
dömande blick
och
mitt inre
psyke
ser allt det som inte hänt
och
säger
dumma flicka
med
ropa-ut-tecken efter
och
jag säger
till mitt inre
psyke
att tid läker inte alla sår
och
att allt jag kanske behövde
var någon som sa
du behöver inte vara rätryggad och stor längre,
nej,
inte inför Honom

väldigt mycket trams

( jag skrev en ledsam dikt om torra läppar som ingen såg
men så insåg jag
att jag är inte ledsen
och det är lätt att slicka på sina egna läppar
så jag poffade bort allt det
och här föds något nytt )

femton olika nagellack
gör världen lite mer fylld
av doften som jag
älskar
men min bror
fruktar
femton olika nagellack
gör världen lite mer färgglad
för de som har sina X-kromosomer i behåll
femton olika nagellack
är en sådan där onödig grej
som ingen vill blogga om
men var inte ledsna
femton olika nagellack
jag tycker att ni är fina
att titta på innan jag somnar.

pusshej
världen är mer än en atom och en kebabrulle i en kiosk!

en helt (o)vanlig flicka

för hundra år sedan
satt Du där och tänkte
Edit Amanda
det är ett fint namn
och
Sverige
det verkar bra för henne
och
lockigt hår kan hon få ha
blå ögon är vackert
hon skall vara långt ifrån talanglös
men nej
hon ska få kämpa lite
jag känner henne
hon ska få kämpa lite
för att få finna de där talangfulla guldbitarna
som kallas
gåvor
hon skall vara en tvivlare
en starkt troende tvivlande
ruskigt beroende
av
Mig
hon ska ha svårt att Älska
men Jag kommer hjälpa henne
tvätta hennes sårade fötter
och läka hennes sår
Jag kommer gråta hennes tårar
men hon kommer skrika på mig
DET GÖR ONT
och Jag kommer säga
Ja, det gör det.

ett vanligt blogginlägg om liv&edits inre högmod

i en sorts lågstadie önskan
går jag nu och önskar att
det fanns en liten sak som jag var rikigt bra på.
men jag vet verkligen inte.
vad är jag bra på?
inget konkret i alla fall.
har ju aldrig varit bra på något som man kan se sådär konkret och alla kan hålla med om;
det där var bra.
som en sport.
så konkret.
man vet ju när man är bra på fotboll
på att springa
på att spela innebandy
på poker
på tumfight
så lätt.
så konkret.
men aldrig att jag varit där.
i en sådan strålglans.

kanske är det en välsignelse.
kanske är det mina böner om att få hjälp
med mitt himla
högmod
och wannabe-Gud image
som Gud nu svarar på.
Han låter mig inte vara sådär konkret
för då skulle väl det bli ännu värre
då skulle jag väl vara mer
stolt i mig själv
och mindre stolt i
Herren
som jag vill,
med hela mitt hjärta,
skall vara all min stolthet.

större än allt jag har

jag gråter inte längre
som om tårarna tagit slut
det är skönt
men ändå
saknar jag det på ett sätt
för Gud var så nära
i varje tår
i all min ilska
var Han där
och det var så klart
nu är det för Sverige-enkelt
och jag glömmer
att
prisa
över att Han låter
mig
leva
ett
Sverige-lyckligt liv

mer av sånt jag skäms för

jag är så
förbannat
(oj förlåt)
ego
och det skrämmer mig
och jag hatar
att jag så ofta
ser mig själv som en liten Gud
över mitt egna lilla paradis
i mitt egna lilla ego
Sverige
och jag hatar att jag inte vet
om det är bra
att jag aldrig är nöjd
om det är bra att jag
ser på Sverige med ett högt ögonbryn
och skeptisk blick
visst var Jesus en sådan som ifrågasätte samhället,
för det är den Jesus som jag känner
men jag är inte Jesus
nej
jag är edit amanda larsson
och jag skäms
över att jag skriver mitt
namn
bredvid det Största
himla ego

hjälp mig
igen
.

fröken larssons värsta sida som hon helst inte ser

jag vill inte
vill inte
känna såhär
för jag förstår så väl
att det är ett
hat
en svart känsla
i mitt inre
som puttar bort
allt det vackra
Guda-lika
jag förstår ju
att det inte är vad
Gud önskar mig
men ändå
känner
jag
den
onödiga
känslan av
en
svart sjuka
av
ett blint
avund

hjälp mig
.

kärlekens kirurgi

känna dina
ande tag
tag ande
mina
ande tag
och gör dem till dina
forma dem
av din kraft
och kärlek
låt mig
andas
svaghetens styrka
med mjölksyran
av att få sitt smuttsiga inre utrivet
och bli en aning bättre
mer lik
Dig
men klart att det gör ont
för jag är inte van
vid denna sorts
kärleks kirurgi
i mitt hjärta

en människas förlåt till sitt eget folk

när de kinesiska barnen
har gått och lagt sig
ser jag på och gråter
och säger
de är som jag
godnatt syster broder
och jag tror
att Gud kanske har låtit
mig kunna se
människor
som mina älskade vänner
syskon
det tror jag är
en Guda-guldbit
i mitt hjärta
och det påverkar
allt jag gör
och tänker på
men ändå
behandlar jag dem så ofta
så
fel

den goda ensamheten

det låter vackert
att säga de där orden
högt
i en tyst lägenhet
säga det så man själv hör
ensam-
med Gud.

det låter vackert
som något man alltid vill vara
så säger något inom mig
allt det där
som jag igår insåg var sant
som idag verkar främmande
men jag
vet
i mitt ovetande hjärta
en guldande sanning
om en ropande
Gud
i all godhet
ja
i all min ensamhet
så
vet jag.

den dåliga ensamheten

jag antar att man måste lära sig
känna ensamheten
hålla den i handen
när den biter i ditt skin som mest
&
jag lovar
jag försöker
vilja
göra allt det där
men på något sätt
blir det bara att jag undviker
allt det där
som får mig att förstå
att det är allt vad jag är
ensam