en dans på rosor

tågräls
motorväg
broar över svart vatten

ack
jag överlever

sorg
smärta
taggar & sår

jag är döende
men det ser inte du

(tack och lov för det)

tvätta mina fötter
för jag vågar inte ens se
på
såren,
på
smärtan
som
jag
påminns
om
vid
varje
steg

mina blödande fötter
tvätta
dem

jag hatar att jag vill vara så bra som dig

jag vill bestiga ett berg
jag vill krama om ett skrämt barn och säga "det är okej, jag är här nu"
jag vill lyfta mina händer mot himlen och älska allt vad den är med hela mitt hjärta
jag vill sjunga JESUSFINNSFRAMFÖRMIGBAKOMMIGÖVERMIGOCHUNDERMIGJESUSFINNSMEDMIGIMIGOCHRUNTOMKRINGHANBORIMIG tills mina lungor sprängs
jag vill vara Julia
jag vill känna smärtan
och övervinna den
jag vill vara kär
någon gång
&
jag vill hemskt gärna veta vad jag vill
vart jag hör hemma
vad jag ska göra
varför jag är ledsen
&
varför jag ens bryr mig



men nej
nej edit
du är inte
Gud

Jesus är en telefonförsäljare (utan alla hakar)

åh nu sitter jag här igen,
med tårar i ögonen.
lycka tror jag att det är,
älskade lycka.
igår tänkte jag här skriva:
lycka är en drog
men då var jag ju inte-glad (sur).
men nu är jag lycklig,
lycklig
för att Gud är så himla bra.
jag har inte varit bra det senaste
men nu vill jag igen.
ojojoj
vad jag vill!!
tårar tårar
nu älskar jag tårar
LYCKOtårar

o varför är du lycklig edit?
jo för Gud hör böner som jag inte ens uttalat.

kanske var detta vad jag behöve
för
ord ord och ord
faller över mig
tankar
ideér
pjäser(!!)

jag som så gärna velat få det där

tack tack
TACK
med stort T

kroatien var det ja

i lördags kom jag hem,
en fantastisk resa som jag sent kommer glömma.
en drös med minnen

(desperata tyskar, magkatarr på salzburg vackra gator, kort-pussar med lite alla möjliga, buss, buss, buss, "sova" bredvid Åsnan och vakna .med stora blåmärken, fridatidningar/veckoreyvn/"porrtidningar", 800spänn sms, dusch på två minuter, bajsvarmt, fet rum indelning, nummer otursrum, inbrott, pank, två beskyddande pojkar med kniv under kudden, sömnlös, italien, gråta, gråta, sova, GLAD, skåla, inbrott, åka ifrån skitstället, buss, prag, eat-it-klänning, t-shirts av fet stil, guidning, Åsnan, buss, Vara, "hem")

ja, inbrott. inom parentes. det var ju bara en parentes för 17!
men kamera, ipod, väska, minneskort, pengar försvunnet med vinden.
men det som de tog mest var väl vår säkerhet.
rädsla hejhej
men sånt händer.
sånt fötter.
get over it.
jag vill bara ha en ny kamera.

men det var en fantastisk resa!

nu vet ni

beslutsångest. igen? ja.

götabro?

S M Ä R T S T I L L A N D E

ibland vill mitt huvud bara sprängas
eller är det jag som vill spränga mitt huvud?

huvudvärk
värk i huvudet

jag skrev en dikt om smärta en gång
läste den här om dagen
den gillade jag

brustablett
medicin
lindra min smärta

så började den

brustablett
medicin
(för mycket)
hejdå smärta

så slutade den.

S M Ä R T S T I L L A N D E
ja det finns så mycket.

jag längtar så
efter att få tala lite,
snälla ge mig tillfälle
det skulle vara det bästa
smärtstillande

en stund med bara
GUD

utmattning kallas det

om mitt liv står nedskrivet i kanten av en kölapp
väntar du på mig då?

hej
jag ska berätta
med ord av rikaste form
men inte
nu

nu är jag dikt-edit
hej på dig du

just nu vill jag att någon ska säga
DU är som leksaken i ett cornfalkespaket

just nu vill jag ha en kram

just nu vill jag slumra in
(i Guds djupa famn)

jag tycker om Gud.
hejhej

hejdå

sakna mig

vittnesbörd till Team-tidningen från påsk

Jag skulle kunna skriva en bok om påsklägret, 15 A4 papper och en post-it lapp men det skulle ändå verkligen INTE vara nog för att beskriva vår Påskfestival. Jag lägger toningen på vår och tänker på alla de som på något sätt hade en roll före, under eller efter festivalen. I bön eller i fysik närvaro.
Vara är ingen stor ort, men vi var ett gött gäng som höll på med det där lägret. Det var de lyckligaste kvällarna i månaden då jag fick sätta mig på möte inför påsken i någon av de olika kyrkorna. Ja, jag var med i lokalkommittén och försökte hjälpa till med det som stod i min makt, som femtonårig liten tös, att göra. Men under denna vecka hade jag inte bara äran att vara med i lokalkommittén utan jag var även seminariehållare, elev på alléskolan (som vi bodde kungligt på), STOLT Varabo, rebellisk "jag vägrar gå och lägga mig"-tonåring och lägerdeltagare.

Tro mig när jag säger att det var något speciellt under det där lägret. Kanske kände du som var där det. Det var något speciellt. Jag har aldrig tidigare, i min skola, känt av den kärleken och glädjen som fanns där under veckan. Aldrig tidigare har jag kunnat gå genom korridoren och le så att det värkte i käkarna eller sjunga JESUS LEEEVER med någon jag aldrig tidigare talat med.
För mig är det alltid häpnandsveckande att möta alla dessa fantastiskt underbara människorna under kristna läger. Att någon man aldrig tidigare mött avslappnat, utan någon press, kan säga ”HEJ läget? Slå dig ner!” och peka på sin luftmadrass som om man skulle varit gamla barndomsvänner och brukade tala vare dag.
Jag kan inte beskriva känslan av att veta att Gud är närvarande. Men det handlar ju om detta varma välkomnande som alla hade gentemot varandra under påsken. I varje person som jag mötte under lägret fanns en bit av Gud och i det att jag välkomnade in dem i mitt hjärta välkomnade jag även in Gud. Och det var särskilt under en av kvällarna mitt i veckan då vi hade vårt kvällsmöte som jag kände, genom hela min kropp och hela min själ, att GUD VAR DÄR! Han var levande mitt ibland oss, han log med oss och han grät med oss och på något konstigt sätt fick Han mig att känna det. Han fick mig att veta det. Jag kunde inte beskriva det för någon, jag kunde bara säga till de bredvid mig "Visst känner du? Visst känner du att Gud är här?" och få ett tårögt nickande tillbaka.
Runt hörnen på Alléskolan kan jag fortfarande höra den ekande skönsången från kören på väg till middag och det har gett mig så mycket. Att gå in i min gamla gymnastiksal och se bort mot hörnet och tänka "där spikade jag fast mina synder på ett träkors" eller "där fick jag olja i pannan och fylldes av den heliga anden". Det ger mig alltid ett leende.
Tack för det leendet mina kära vänner och syskon.
För att avsluta måste jag nog (för som sagt, jag skulle kunna hålla på hur länge som helst) citera Paulus i Romarbrevet 15:13
Må hoppets Gud fylla er med all glädje och frid och ge er ett allt rikare hopp genom den heliga andens kraft.

önskar att jag visste

(tiden följer inte mig, borde jag då följa tiden?)

går det att leva döden under livet?

-ett leende tack
(fejk)
-en positiv tanke tack
(en "håll tyst din gamla kossa"-tanke)
-ett EEEDDDIIT
(ett KKKÄÄÄFFTTEEENN)
- ett "är du sur??"
(ett "JAG ÄR INTE SUR!!!")
(fejk)


jag är inte radikal.
jag är inte sur.
jag är inte vad jag vill vara.
men jag är vad jag är
och blir vad jag blir

(men jag hoppas ju)

tankar av förvirrning

vet inte riktigt hur jag mår. jag är lycklig o glad som vanligt men även lite sorgsen och trött (som vanligt?).
livet är allt bra konstigt.
jag önskar att jag kände Gud mer.
jag önskar att jag förstod varför jag inte gör det.
jag vill känna honom i mina ådror,
i mitt blod,
i mina tankar,
i mina värderingar
och
gärningar.

varför är det så lätt att göra fel
och
varför är det så svårt att veta vad som är rätt?

gud är god
men
jag är förvirrad

kanske har det med trötthet att göra.
jag behöver läsa.
dikta.
leva.
våga.
höra och lyssna
ta till mig och verka.

men varför är det så lätt att tala
men
så svårt att handla?

o varför är det så lätt att ångra
men
så svårt att acceptera?

jag vill se dig upphöjd över allt

jessi är stum döv o blind men tyck inte synd om henne!

jessika är här
hon är trött
och kan inte tala.
så det så.

nu skrattar hon åt att jag bara talar sanningen.
nej säger hon
bara ett tecken på att jag hade rätt
(eller kan hon tala när hon säger "nej"? nej det räknas nog inte)

hejhej

hej livet, tja döden

mitt liv är en överfull agenda,
en almenacka med allt förmånga små ord.
mitt liv är en kaffespilld loggbok,
en sliten kalender luktandes
överstrykningspenna
bläck
och stress.
mitt liv är en påminnelse på mobilen
(jobbigt pipande, alltid i felaktigt rätt stund),
en gul post-it lapp i pannan,
ett kryss på handen.

ja, mitt liv är en
snabbt nedklottrad lapp på köksbordet

"Hej livet, tja döden- ha en bra dag KRAMKRAM"

vilja att vilja bära den veliga bördan?

hur kan viljan vara en så jobbig börda?
är den ofta det?
ni som levt så länge,
vet så mycket.
kan ni inte svara på det?
ska jag stoppa när jag vill så mycket men alla omkring mig säger nej.
vad om jag inte vet då?
vad om jag inte vet om det är Gud som fortsätter driva min vilja efter att fått ett
nej
av de omkring mig?

jag vet vad det är som driver mig varje dag
jag måste alltid ha något som driver mig
idag var det alla dessa sånger

öppna mitt hjärta för Dig

åh vad jag vill.

jag som så har velat vilja
aldrig velat vela
men här står jag
och velar mellan att vilja vilja
eller drunkna i allt det alla säger till mig.

åh vad jag önskar att jag var klok ibland.

tröttheten är mitt namn
utmattheten är min vän
sömnen får bara mig själv att framstå
så mycket mer

framtidsnojja

Jag ringde min framtid igår,
han grät och skrattade
åt sånt jag aldrig hört förut.
Skrattade åt saker jag inte förstod,
grät åt saker jag inte visste om.
Intern var han,
något fruktansvärt,
sa
vad fula vi var då!
Jag bara nickade och log
men det vet jag inte om han hörde.
Kan framtiden höra sånt?
Nåja
det får jag väl reda på-
i framtiden