Du sårar mig.
Jag gråter när jag skriver det är
så i tårar lyckas jag inte upprepa mig
(du sårar mig)
och bland glasögonsjöarnas glans på mina kinder lämnar du mig ensam kvar
tills allt vi var rostats fast.
Jag försöker var dag se tillbaka på vart jag lät dig stå kvar
vart jag dig som mitt barn lämnade utanför ishockeyhallen för din prestation var inte vad jag hade väntat mig.
Står du kvar där än?
För förlåt mig jag minns inte vart det var,
vi har varit på så många arenor du och jag
och på någon av livets skedens arenor lämnade jag dig i minusgrader kvar,
har du då någon att överklaga till?
Och ska jag då stå där framför högsta domstolen och skrika
jag vet inte
jag vet inte
jag vet inte vart jag lämnade dig kvar.
Vart jag missade målet och lät dig lämnas kvar.
Du sår i mig.
Jag gråter när jag skriver det är
så i tårar lyckas jag inte upprepa mig
(du sår i mig)
och bland glasögonsjöarnas glans på mina kinder lämnar du mig ensam kvar
tills allt vi var rostats fast.
& på den pollenfria sommaräng du sått i mitt inre
kan vi börja om igen.
Du har sått i mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar