MVH Vi som bryter regelskyltarna i tvättstugan.

Jag lämnar aldrig något som det var innan jag var där
jag måste helt enkelt lämna något efter mig
jag kan bara inte förneka min existens.

Tänk såhär. Jag blir mördad klockan 16.37 idag.
Om jag hade lämnat tvättstugan som den var innan jag kom dit,
vem skulle då kunna vittna om att jag inte blev mördad innan jag gick till tvättstugan?

Jag lämnar aldrig något som det var innan jag var där
var man jag möter önskar jag bara kunna rubba någonting i,
det behöver inte ens vara en stor grej
bara någon liten liten störning.
En sådan som att han kommer ta fel på hans framtida flickvän och mig,
bara någon gång.
En liten liten rubbning, för att visa, att jag var där.

Jag lämnar aldrig något som det var innan jag var där.
Och jag vägrar lämna världen som den var när jag kom,
jag vägrar.
Jag ska stå blåsandes med en hårfön mot ett isberg på Antarktis
bara för att veta,
där på min dödsbädd,
att jag höjde ändå vattennivån med en tredjedels millimeter.

Jag lämnar aldrig.
Jag lämnar aldrig livet utan att ha lämnat lite av mig efter.
Jag kan helt enkelt inte.
Jag kan inte låta bli att tro att någon skulle bry sig om min existens.
Jag kan inte
inte ge er något av mig.