Poesi och dylikt.
av edit amanda larsson.

2010-06-17

Han man inte bjuder in (utan kliver ut för att möta).

Blev biten i nacken,
man lär sig känna igen dina tänder
dess form
hur blodet börjar pumpa snabbare
när de trär igenom huden
och jag trycker ögonlocken mot varandra
viskar
jag saknar inte dig
jag saknar inte dig
jag har fått hjälp
och jag behöver inte dig

jag behöver bara någon,
igen,
som inte känner dig.

Någon som kan säga
Du är inte välkommen här!
för jag vet inte hur man gör
för du är den enda jag välkomnar just nu.

Inga kommentarer: