en förlåtande överbevakningskamera, kanske.

idag har jag förstått lite saker
kommit till fund med
älskat världen en aning

Gud ser allt
allt
allt
och allt
men han är inte en
överbevakningskamera
trots att det är vad han gör-
är "övre" och vakar.
men N E J
min Pappa är inte en
överbevakningskamera.
han ser allt,
minns allt
men han är inte en överbevakningskamera
för han SER ALLT med sina ögon.
allt är för honom värdefullt,
betydelsefullt.

en överbevakningskamera ser bara det som är fel,
finns bara till för att se dina synder
och ta fast dig för dem.

min Pappa
ser mina synder,
alla mina felsteg.
men han ser dem
med ett hopp om att få
radera dem

om det bara är vår vilja.
om jag bara kunde visa all min vilja..

första dagen i resten av mitt liv

detta-känns-som-en-dag-som-jag-inser-något-viktigt-om-mig-själv-på


som en dag då jag växer lite
blir lite större,
lite klokare
och lite mer medveten om min egna smärta

spruuusch spruuusch

människor i kläm
här står jag med en sån där sprayburk som löser alla knarriga dörrar
&
relationer
spruuusch spruuusch
eller hur det nu låter när man sprutar med en sprayburk.
&
alla männiksor i kläm
lossnar
lever i vad vi kallar
det goda livet

i am a survivor

för
trettonhundrasjuttiosjunde
gången
jag tänker jag
orkar inte mer
vill inte mer
det är i n t e värt det
&
för
trettonhundrasjuttiosjunde
gången
vet jag
att det gör jag visst det
det gör jag alltid
och jag vet det
vet alltid det
lever aldrig på en tråd
mellan liv och inte liv
jag känner mig själv bättre än så
jag vet att jag inte kan ge upp

that's not my style..

att älska är simpelt och krångligt

jag är en krångelmänniska
ser alla krångliga saker
och söker mig av någon krånglig anledning
till krångliga relationer och situationer

därför älskar jag att sova
för hur krångligt kan det vara
dö för en stund
ovetandes om hur och när man vaknar

och nu är jag trött
(vilket även det är en krånglig tanke)
tänker bara på mig själv
vill äta sött
men är duktig
och säger till sig själv
att hon inte vill det.

till er som jag ä l s k a r

jag tror att jag är värdefull
kanske till och med vacker
men mest värdefull
full att värde
berusad på kärlek
för kärleken
den är väl värdet i våra liv

om jag ändå med ord kunda säga hur fantastiska ni är
om jag ändå kunde trycka ner mina tårar av tacksamhet i ett brev och skicka till er
sända i ett vitt kuvert
tusen och mijoner gånger
om ni ändå kunde förstå det
å vad jag vill älska er
men allt blir bara fel
och om och om igen påminns jag om att ajg bara är en människa

gymma med mitt hjärta

jag tycker om att vara tyst
lyssna på mina tankar
är det svårt för er att tänka sig?
jag tycker om att försvinna bort
från ljud och skratt
och gråta lite inombords
och utombords
inte behöva förklara varför
inte behöva svara på dumma frågor så som
"behöver du en näsduk?"
nej det behöver jag inte
vad jag behöver är en kram
lite kärlek
och någon som ser mig
i
ögonen
&
i
hjärtat

i den där dunkande muskelt som man lämnat till att bli
centrum för alla känslor
ack ack
stackars stackars arma muskelhjärta
imorgon ska jag gymma mitt känslohjärta
göra det starkt nog
för att leva med
dig

vare ljus

det är när allt är mörkt som man kan se ljuset
och nu lever jag i det

ljuset

löshjärtat

svart
mitt hjärta är i kläm
men jag känner ingen smärta
för jag är tydligen
fucking
hjärtlös
slam
det gjorde inte ont
jag lovar
svart
punkt

på lätta fötter över höga toner svävar- jag

åh jag önskar att jag kunde dansa
jag kan inte dansa
nej jag är kass, suger, känner mig fångig. klumpig och dum.
jag önskar att jag bara kunde dansa.
har hört att alla kan dansa fulla.
men nja.
de fulla jag sett dansa har mest sett.. fulla ut.
mer desperata ut än mig dansande nykter faktiskt.
åh jag vill leva i en musikal,
en härlig dansig och sångig musikal.
så kan jag såklart sjunga också,
sådär att folk måste kolla upp
sådär att det glittrar i deras ögon och att de känner
"åå hon sjunger till mig".
så kan jag sjunga.
i min musikal.
i min älskade musikal.

tusende dystra inlägget.. typ

nej nu blir jag trött o dyster o orkar inte mer
sån man inte vill vara när man är på sitt favoritställe
himla skit
himla skitskit
och jag ska vara lycklig
jag ska vara så himla skitskitskit lycklig
men man kan väl inte tvinga i sig lycka eller
äta några kinesiska lyckopiller av grönt te och ge världen ett stort smile
världen funkar inte så
tror jag inte
vill att den ska göra

men vad spelar det för roll?

vissa lär sig aldrig

ibland vill man bara somna
finna en ny dag framför sin näsa
ibland vill man krama om en dag
klistra fast den på sin hud
& aldrig lämna det fängslande ögonblicket
men alla lämnar
särskilt jag
alla försvinner
men du står kvar
&
jag går

förlåt för det
förlåt mig

något du inte borde läsa om mig av mig

känner mig så liten
liten o ensam
i en allt för stor värld
en värld med för många människor
men för få för att jag ska kunna finna någon att prata med
någon att luta mitt huvud mot och gråta o säga som det är.
hur kan det vara så svårt
när det finns söta kineser med sneda ögon i massor
när det säkert finns folk som vill tala med mig
som vill förstå
men vill jag då?
vill jag att ni ska förstå?
vill jag förstå mig själv?
eller vill jag bara ta några tabletter och tänka
det blir nog bättre så
eller vill jag bara le stort, säga "nej det är bara bra med mig" och tänka
det blir nog bättre så.

å vad jag vill
göra det jag inte får
göra sånt som skadar mig lite
men nej nej
duktig flicka
gör som hon blivit sagd
ta hand om dig själv
ta alltid hand om dig själv
är det ett straff?
duktighet..

önskar att jag visste hur jag kunde gråta bort allt
blunda o inte vakna före det är borta före
jag vill slå
sparka i betång tills mina tår försvinner
jag önskar att jag kunde förstå
vad som händer
vad jag känner
och
varför jag inte kan få någon att förstå
inte ens mig själv