jag hatar att gråta.
hatar att gråta över saker som dessa.
jag pallar inte.
okej?
kan jag inte hoppa fram ett halvår?
bli sexton.
då är man väl klok?
då kan man väl bestämma sig själv utan att påverkas av alla andra?
då gråter man väl inte i smyg o låtsas som ingenting?
är jag rädd för att veta vad jag vill?
kanske är det det som är problemet?
jag vågar inte prata om det för tänk..
tänk om jag plötrsligt kommer på vad jag vill.
o sen det visar sig att det var fel.
skulle jag inte vara
m i s s l y c k a d
då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar