Jesus får credit

ack ack, saknad.
ovisshet.
längtan.

äh, jag skiter i allt.
(åh, vad jag ljuger dåligt)

Nu är det tomt, jag saknar mina vänner. Jag lyssnar på Kent. Jag tänker; åh vad jag vill börja jobba.

Jobba jobba jobba.
arbeta

i kyrkan.

asså, det kan vara så sjukt frustrerande att vara tonåring, att vara ung. Ingen verkar förvänta sig något av en, men det kanske är bra.. vet inte. men jag "kan" inte. jag går ju i skolan. jag är ju "så ung".
Hatar det.
jag vill berätta om Jesus, ja, det kan jag göra vart jag än är hur gammal jag än är men JAG VILL LÄGGA ALL MIN TID PÅ DET!
jag vill inte behöva bry mig om saker som gymnasieval eller läxor eller hur klasströjan ska se ut. jag vill bry mig om saker som betyder mer än så.
Jag vill arbeta med de där, de där som inte vet.

Lite komiskt.
jag som skriver att jag inget vet,
jag som skriver att jag inte vet vad jag ska göra.
jag vill arbeta med de som inte vet.

de som är intresserade av Jesus,
de som kanske har mött honom men inte vågar ta steget in i "den riktiga" tron.
de som är kristna,
de som behöver mer.
de som vill ha mer av vår fina Jesus.

åh. vad jag vill.
varför ska det vara för mycket begärt?
varför kan inte jag bara få växa lite?

längtar så,
åh,
vad jag vill tala.
det sprätter i kroppen så fort jag lyssnar på någon som talar.
hur mycket jag älskar det.
älskar varje sekund.
älskar att strålkastaren skiner mot mig
men jag ger någon annan all credit.
för vad gör jag egentligen,
jag bara för vidare ett budskap,
jag bara för vidare något som jag har fått för mig att jag ska berätta om.
Gud ska ha all credit.
Ingen tvekan om det.
Å, det är ju det jag vill,
jag vill kunna ge Gud all credit varje dag.

fråga mig.
fråga mig om jag vill.
fråga mig om vad jag tror.
jag vill ju så gärna att ni ska fråga!
fråga om jag kan tala.
fråga om jag vill berätta.

ja, här sitter och ryser.
varför får Gud mig alltid att frysa?
ha ha,
han har sina knep antar jag o jag är glad att jag inte förstår mig på alla dem.

det är ju ibland så roligt att inte förstå.
Ibland.