Poesi och dylikt.
av edit amanda larsson.

2009-10-13

ensamhetens vålnad är mina egna tankars spöke

undrar varför jag inte kan
bara ta någon i armen
fråga
"vill du leka?"
undrar varför jag aldrig kan
säga
jag har funnit en vän
en äkta
älskade
vän
undrar varför jag
inte är bra på det där
varför
jag aldrig finner någon
att
leka
hoppa hage
putta kulor
leka med dinousarier
eller
bara se på film
med
och
här är ensamheten
som sakta påminner mig
med stilla ord
i mitt
hjärta
ingen frågar dig hur du mår

och
varför det
?

1 kommentar:

Anonym sa...

Hög igenkänningsfaktor.

Du skriver så fantastiskt. Egentligen skulle jag vilja skriva det på varje inlägg, men jag är rädd att det skulle bli tjatigt.
Kram!