jag lever med en förbannad huvudvärk
som ett skrikande småbarn hängande i ens arm
växer
och till slut ryter man till
skriker
gråter
jag har saknat att gråta
byggt upp ett skal
en vuxenhet där tårar inte får plats
hinns med
vill klippa band
smärta
ilskan som jag hatar
(och skräms över att jag säger att jag hatar)
knyta en ny knut
och snodda en ny tråd av
lycka
det vill jag
1 kommentar:
Du vet förhoppningsvis redan att du skriver fruktansvärt bra, men jag kan ju påminna dig nu ändå, så du inte glömmer bort det :-)
Skicka en kommentar