nutiden är förblindad och Gud bevare de som ser

Sanningen låter oss sitta på knä hulkande i en skog
skämmas
och vi önskar alltid att det var ingen som såg på
men alla vet,
alla vet alltid
att alla vet
och det syns
i dina ögon
efter att du stötte på Sanningens vålnad där ute
det syns
och kräksmaken sitter länge kvar i din mun
du vet,
man kan inte tvätta bort den
vi känner den
din andedräkt kommer aldrig bli det samma
och vi känner det
och vi känner dig
känner dig
känner dig
inte längre.

DEN DÄR (vem är du att tro att du är något när du inte ens själv vet vem du är?!)

Vem är du?
Edit
Nej det är ditt namn, VEM ÄR DU?
Eh, jag är Edit. Knappast mer eller mindre.
Är det en nedvärdering, Edit?
Jag vet inte. Det är väl bara vem jag är..
Säger du det?
Ja, hör du väl att jag säger.
Menar du det då?
Antar jag. Mitt namn är ju vad jag är!
Men är du ditt namn?
Ja.
Endast?
Nej.
Vad är du mer då?
Jag vet inte.
Vem vet då?
Du vet vem jag tror vet.
Gör jag?
Ja.
Vet du vad du själv vet?
Det enda jag vet är väl att jag inte vet särskilt mycket. Tror lite kanske.
Har det något att göra med vem du är?
Ja. Kanske. Men. Tron förändras ju. I så fall ändrar jag ju vem jag är för varje dag.
Gör du det?
Ja. Det gör jag. Idag är jag ful.
Är DET vad du är?
Nej, eller jo. Enligt mig är det ju det just nu.
Men är det du som bestämmer vem du är?
Hoppas jag ju.
Tror du det?
Jag vet inte.
Vem skulle du annars ge den kontrollen då, att bestämma vem du är?
Någon som jag vill vara som kanske.
Men skulle du vara du om någon annan gav dig en identitet?
Nej.. då är den ju inte min.
I dagsläget har du inte låtit någon annan vara styremannen över den du är då?
Nej, jag tror inte det.
Så ingen påverkar dig?
Jo.
Och du förändras?
Nej (ja, såklart jag gör)
Tack vare dem?
Inte endast.
Vad mer då?
Mig själv.
Men vem är du då, vem är du att påverka dig själv om du inte vet vem du är?
Jag är ju Edit.
Är du den där Edit?
Vem är det?
Vem är du?
Jag är Edit sade jag ju!!!
Är du DEN DÄR Edit?
Jag vet inte vem "den där" Edit är!
Och ändå säger du att du vet vem DU är?

Set me free

Vi vill bli fria
vi vill slå sönder murar
vi vill ställa oss upp
för vi kan helt enkelt inte längre sitta ned
vi vill så gärna
vi vill så gärna behöva göra det
vi vill så gärna hitta ett nytt förtryck
lite åldersrasism kanske
vi vill så gärna att våra arga insändare till
Lidköpingstidningen
ska betyda ett himla skit
behövas men vara allt för
KONTROVERTIELLA
för att någonsin få tryckas

vi vill så gärna att allt det där ska göra oss fria
fria från skammen
skammen av
att vi är fångna
i vår egna girighet
av vetskapen att det är vi som är fängelsevakterna som sitter i fängelse hela dagen men efter fem får friheten att lämna. Lämna alla andra där kvar.
Fria från skammen av
att varje dag läsa
Ni ska få lära känna SANNINGEN och SANNINGEN ska göra er fria
och inse
att vi inte vet
vad Sanningen kan göra oss fria ifrån.

dimma

Hjärtat känns så tungt nu
och dina ord försvinner bort
vet inte ens om jag lyssnade
och vart jag än går viskar jag
sommaren snurrar fort
medan vi bara snöar bort
och jag vet inte längre
vet ingenting
bara att det är för lätt just nu
att vägen är för kort
till olyckan
och att det gör mig så hemmastadd
så bekväm
men som en mygga på min arm
sätter du mig på sträckbänken
torterar mig
med lyckan
den välspottade lyckan
min värsta vän
du ger mig ingen vila.

fingeravtrycken kvar av er

Så blir jag rädd för bakterierna
för att ofrivilligt närma mig något någon
och hur tvättar man hjärtat med tvål
när de angriper
hur ångrar man sig
och hur vet man
hur sjutton vet man
vad man lever för
när allt jag blir
är angripen
och jag är inte immun mot dig
jag är inte immun
inte mot dig.

Hjärtan på offeraltaret

Och så tog vi fram allt
satt vid köksbordet
du&jag
och blickarna sade allt
jag ville gråta
men vet att du inte tycker om det
vi lade våra knutna händer på bordet
det var av trä
bordet var av trä
och händerna var slutna
och jag tror att du var rädd
jag hoppades att du var rädd
för annars vet jag inte om du är mänsklig
vi frågade
vill du ha det här
ingen svarade
blickarna sade allt
men då vet du att du får lämna det där
ingen svarade
blickarna sade allt
och jag öppnade min knutna hand
spåren av de bitande naglarna i handflatan
allt var svettigt i min hand
allt dunkade
det var öppet nu!
öppet för virus!
brandväggen var borta
jag hade bett min
bodyguard
att vända sig om
för allt skulle vara öppet
och allt var öppet
allt var öppet
allt var öppet.
Det såg rått ut
och jag trodde att jag såg
en kniv i din hand
du hade en kniv i din hand
och jag grät
du förstod nog inte varför
du såg väl inte kniven sluten i din hand.
Jag vet inte ens om du såg min öppna hand
Jag vet inte om du än hade öppnat din
eller om den fortfarande bara låg där
enkelt
låg där
kanske.
Jag kan inte läsa av dig
kan inte bända upp din hand

för jag har en kniv i min
jag har alltid en kniv i min.

Ensamma barn leka bäst

Och du blev lämnad
efter allt det där
kallat
minnen ni hade tillsammans
och jag vet inte hur det känns
att veta
att ni har dem fortfarande
minnena
de är era
orden som du skrev
under bröllopsfotot
i det dyra albumet
de står kvar
och jag vet inte
vad som hände med löfterna ni gav
barnen ni fick
men inte längre har
de är deras egna nu
jag är min egen nu
och du är ensam nu
du är ensam nu
du
är ensam nu

likså alla vi andra

om jag ändå var kontroversiell. som du.

Var inte så himla arg då
det spelar ingen roll
det blir inte bättre för det
skriv på någon lapp emot våld mot kvinnor
tycker att män är svin
och kvinnor är mar-svin
inte hamstrar i alla fall
jag skulle gärna slå någon
men det går inte
inte för mig
jag är duktig
säger inte till om jag är arg
jag är inte som du
brinnande.

Och det gör ont i mig att erkänna
jag är sval.

jag blir en av dom

Grips av känslan
jag vet inte hur man gör
den förlamar mig
gör allt svart och osäkert
och jag önskar mig
ett kollektivt robotfolk
med en manual
där det utförligt står
såhär ska du känna
annars är det fel
såhär ska det vara
annars är det fel
önskar att jag förstod
om Du ens bryr Dig.
Önskar att jag visste
om vi gräver våra egna gravar
bara genom att
finnas till för varandra.
Ja.
Ikväll är det jobbigt att älska dig,
för ikväll har jag ingen aning om vad som menas med det.

Vad kan förstöra och för oss störa den störda kärlek vi funnit för varann?

Du vet det där vi sade
om att vår kärlek
var för störd för att kunna bli
förstörd
tänker på det
på dig
tänker att det stämmer
nog
för vi är så himla störda
som älskar varann
så hur kan det någonsin finnas något
stördare än
det vi delar
möjligt
att
störa,
för-störa,
våra störda känslor
för varann?