Hjärtat känns så tungt nu
och dina ord försvinner bort
vet inte ens om jag lyssnade
och vart jag än går viskar jag
sommaren snurrar fort
medan vi bara snöar bort
och jag vet inte längre
vet ingenting
bara att det är för lätt just nu
att vägen är för kort
till olyckan
och att det gör mig så hemmastadd
så bekväm
men som en mygga på min arm
sätter du mig på sträckbänken
torterar mig
med lyckan
den välspottade lyckan
min värsta vän
du ger mig ingen vila.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar