När verkligheten kommer ikapp mig står jag alltid naken
hinner aldrig ta på mig så mycket som en badrock
hinner inte ens skylla det jag för ingen visar
framför verkligheten står jag alltid blottad
hinner ej slänga på lite täckkräm,
böja ögonfransarna
utan där står jag
med cellutier över rumpan och en löjligt naiv bild av livssituationen
och säger
Lämna mig ifred.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar