Ingen dikt men något annat.

Jag hörde dig inte komma hem igår.

Kärring

Vad sade du?

Jag sade att det kanske har med åldern att göra

Jag vill inte att du säger sådant till mig.

Jag vill inte att du frågar mig om varje jävla grej.

Jag frågar det jag vill ha svar på.

Och om du inte får något?

Det får jag.

Är det verkligen hälsosamt att vara så envis som du är?

Frågar dig det samma.

Det förväntar du dig att få ett svar på?

Sluta! Lägg ned den där, jag pratar med dig. Lägg ned den sa jag! Svara på vart du var igår istället nu. Jag har inte tid för det här igen.

Ska du skita i.

Vad sade du?

Jag sade att angår inte dig! Kärring.

Ska du stå där och mumla fula saker om mig får du i alla fall göra det så jag hör!

Då skulle själva mumlandet tappa sin poäng, eller hur?

Ska det vara helt omöjligt att konversera med dig? Är det vad du vill?

Du vet ingenting om vad jag vill. Hur mycket du än frågar om varje liten detalj av mitt liv så frågar du aldrig det. Vad vill du? Vad vill du! Du vet ingenting om min vilja.

Vad finns det att veta? Du kastar ju bort din tid, springer ute om nätterna. Sådana som du har alltid funnits, vet du hur det går för dem?

Du vet ingenting.

De är dem som kommer på klassträffarna och ser ut som sludder! Som blir tonårsföräldrar, som blir lämnade och dör på sjukhuset för att de inte har någon. Inte har en enda vän som kan skänka en en lunga. Det är dem som dör då.

Du är en av de odödliga då eller? En av dem som aldrig ens vågade leva och därför aldrig kan dö, är du en av dem?

Vad säger du!?

Jag frågade om du är död, är du död mamma? Död,. Död, död är du det?

Det här handlar inte om mig.

Nej, vem handlar det om då? Du talar om dem, vilka är dem!

De som inte gör som det är tänkt. De som inte svarar på frågorna de får. De.

Mamma, det finns inga de. Det finns bara du och det finns bara jag. Och vi kan stå i år och prata om det här, det tar inte slut för dem finns inte. Det finns bara jag och det finns bara du och vi kommer aldrig förstå varandra. Vi kommer stå såhär tills vi blir likadana, tills viljan har lämnat oss båda och allt som är kvar är våra jävla bråk om dem.

Vart var du igår?

Jag satt i trappuppgången.

Hela natten?

Ja.

Utanför vår dörr?

Ja.

Varför kom du inte in? (tystnad) Vad sade du?

Du har aldrig bjudit in mig.