Poesi och dylikt.
av edit amanda larsson.

2012-04-17

En måndagsman.

Mina händer är likkalla i dina men du är närmare döden än vad det känns som jag någonsin kommer komma.
Och jag är det vackraste du någonsin har sett,
eller så väcker jag någon bild av något förflutet, något som är förbi.

Din fru kanske.
När dog hon?
Du vet inte.
Var hon vacker?
Du minns inte.

Men mina händer är likkalla i dina och trots allt döden står skrattande bakom din rygg,
likt bödeln i The Sims som alltid fick min bror att börja gråta,
bläddrar bilderna av något vackert förbi, som runt och runt din bleka iris.

Det är bilder av något vackert,
något förflutet, något som är förbi.
Men du ser dom inte-
Du ser mig.

1 kommentar:

hockeysemlan sa...

Fascinerande.

Nu vet jag inte om det passar att jag ger konstruktiv kritik, men tja, har man en offentlig blogg så får man lite grann stå sitt kast.

Ehe.

Nej, men jag tycker mycket om den. Särskilt uppbyggnaden av två mer flytande strofer som inringar den mer avhuggna i mitten och hur den avslutas. Avslutningen är mycket bra.

Men.. Något i de längre raderna snubblar vill jag påstå. Jag skulle tro att det är upprepningarna. Att samma ord återkommer så tätt inpå varandra. "någonsin- någonsin" "kommer komma" "något- något". Det kan vara ett grepp, men isåfall får du göra greppet tydligare för just nu så blir det en lite stolpig läsning.

Att använda en så anokronistisk bild som bödeln i the sims tycker jag är jättesnyggt, men också farligt- för en ovan läsare (som inte spelar datorspel) lämnar du rätt naken och utanför resten av texten. Du skulle behöva bygga upp mer kring "chockverkan" det gör, kanske.. låta dikten fokusera lite mer kring lillebrodern och alla associationer som du låter skymta förbi.

Också är meningsbyggnaden lite knepig i den strofen. Står döden både bakom ryggen och bläddrar i bilder och något mer..? Hm, ja, det känns lite otydligt.

Usch, nu har jag klankart ner alldeles för mycket och det var endast för att jag stormgillade tonen och bilden som texten frammanar så mycket. Väldigt bra, men spåråket kan spetsas till ytterligare.

Hejhå!