Poesi och dylikt.
av edit amanda larsson.

2009-04-14

saker jag ogillar o snuddar vid hatar

idag började den fruktade omvalsperioden

våga ta ställning?
våga söka kraft?
våga inse
att jag har ingen aning om vad Gud vill säga till mig.

jag blundar
pekar
och hoppas att jag kommer rätt.

o kommer jag fel.
då får jag väl ta det då antar jag.

(men allt det där hade jag fattat för länge sedan. det jobbiga är ju, det jobbiga har alltid varit att tacka nej. att vänta ryggen till något som söker min längtan. något som strävar efter men kanske är inte är rätt. nu. idag. hatar uppmaningen "ha inte bråttom, vänta tills du blir lite större". varför är jag så liten. barnaung. varför varför? Gud stoppar nog mig inte för att leva ut mina drömmar som ung, men gör ni det? ja. typ. ja. ni förstår det bara inte själva)

9 kommentarer:

Emilie sa...

Hej, nu ska jag skriva något som du kanske inte vill höra, framförallt något som alla kloka lärare, ledare, föräldrar osv inte vill höra men något som jag tror på helt och fullt. Så här är det:

Jag tror Gud kallar till att göra saker som är emot samhället. (inte revolutionerande kanske men ja om jag säger så här då, man måste inte gå gymnasiet, oj, mortal sin till emilie som uppmuntrar kids att slänga bort sin framtid) Men mitt faktum kvarstår, Gud skapade inte gymnasium (läs 1 mos typ kapitel ett så får du se, det står inte: gud skapade djur, människor och jorden och så gymnasium som alla måste gå i) Men ja, gymnasium kan vara jättebra och utbildning är skitbra om man vill det. men det är inte livsnödvändigt. det har vi i västvärlden kommit på (vi vita käcka människor får så lätt för oss att sättet att rädda världen är att mata och utbilda människor. FEEEEEL, vi ska bara älska dom. Fatta vad mycket man kan lära sig genom bara att älska varandra. Nej, just det, det fattar vi inte.)

två, jag tror Gud kallar där vi är. så (som edit vet) så kommer Gud använda henne WHERE EVER SHE IS (det krävde stora bokstäver). Men allt för ofta tror jag vi fastnar i världens tänk (läs: man måste gå gymnasium par example) och glömmer Guds tänk (Love, love, love) .

tre, underskatta inte Edit. Jag pratar rakt från hjärtat (kan va rakt från Gud också, om det jag säger är bra så är äran hans) när jag säger så här GUD HAR VÄRLDENS FETASTE COOLASTE PLAN FÖR DIIIIIIG!!! Så underskatta inte, det kanske är meningen att du ska gå gymnasiet och uträtta storverk, det kanske är meningen att du ska uträtta storverk på annat vis.

fyra, allt börjar nu. du är inte för ung. du är inte för ung. du är inte för ung. finns en skitbra berättelse i alltid älskad häftet (nummer ett) som poängterar, gud kallar OCH utrustar. Typ alla (undantaget är Jesus) i bibeln var ovärdiga på något vis (för unga, se david som ju blev kalasbra kung) men Gud kallade och UTRUSTADE. Så, min poäng (om jag nu har ngn, är tveksam) är att du ska göra det du vill/känner/brinner för så kommer Gud lösa det och utrusta. Börja be. Och bekänn det du gjort fel. Så kommer saker hända. såhär fort *knäpper med fingrarna*

Men, allt det här vet du egentligen men man behöver påminnas ibland. så även jag. Kanske skrev detta för mig, eller för dig, eller för någon annan. men men, hoppas det glädjer och inte tynger.

Du är fantastisk! Jag älskar dig edit, och Jesus bara råhysteriskt älskar dig så att han får hjärtkramp av att tänka på dig. Så du vet. Du är otroligt underbar! kramkram

Emilie sa...

och ursäkta längden på den kommentaren ja. =)

lilla fröken edit sa...

emilie emilie emilie. du skriver så att jag skrattar, gråter, ber och ler av kärlek. så klok du är o så otroligt vacker.

nu försöker jag nog bara lyssna. inte vet jag om jag lyssnar på min egna röst eller Guds. kanske är den samma ibland. bara att jag borde inse det. lyssnar jag borde jag höra. ber jag borde jag få. är jag rädd för svaret? är jag rädd för det jag kommer bli tilldelad? ja. lite. mest rädd för att jag inte lägger vikt vid det, att jag inte ser och inte hör det.
men gud ser nog vår längtan, antagligen ser han min längtan. den som inte ens jag i mina väldigt begränsade tankegångar känner till.

tack för ord, min lilla syrra genom Jesus emilie!

at ord är begränsade, det vet vi, men ord o tankar arbetade genom Gud de vågar jag inte underskatta.

Emilie sa...

kul att höra att mina små ord kan få beröra så mycket, måste vara Gud. han är cool han, berör gör han också. här kommer ett svar, jag älskar nämligen att kommentera. =)

lyssna är as bra, och skit svårt (två äckliga förstärkningsord i en mening, ovårdat av mig) det är också sjukt svårt att vara säker på vart man ska lyssna. det är därför dte rå skönt att gud är en AKTIV gud (inte passiv som en annan buddhatönt, ja buddha är en tönt, menmen, jag försöker respektera buddister också) =) senast igår ledde gud mig genom att helt enkelt låta tekniken rubbas när jag skulle skicka iväg en ansökan till en skola. så ja, det GICK inte att skicka iväg den. praktiskt gud, jag älskar sånt. nu vet jag att jag inte ska dit. känns bra =) men ja, lyssna ja. det är jätte bra. lyssnar du på ditt hjärta så lyssnar du på gud, för Gud bor i ditt hjärta. så cool är han, amen.

sen kommer rädsla. jag var oxå rätt fett rädd ett tag för vad Gud skulle lägga på mig. tills jag insåg: GUD KOMMER ALDRIG SÄTTA MIG PÅ EN TRÅKIG UPPGIFT. Gud leder liksom inte till dte som vi minst vill. återigen, man måste reda ut kallelse begreppet (hatar att dte missbrukas i kyrkan). alla är kallade till en enda sak: att rent och konkret älska människor in i himlen. sen kan vi GÖRA olika saker, typ vara pastor, skådis eller ngt annat spexigt. men vi är inte kallade till ett yrke. eller till en skola. sen kan ju gud sätta oss där vi passar och trivs (vilket han ju alltid vill göra även om vi ibland tycker att ngt annat verkar bättre)

och sen är det ju såhär oxå, gud känner oss bättre än oss själva. fett mysterium. och sjukt irriterande ibland. klart han ser din längtan och när du ber att han ska leda dig i ditt skolval, att det ska bli en bra höst och att du ska hamna rätt osv så ordnar han ju det. såklart. men han kommer liksom inte skicka ett kvitto till dig där dte står: nu har jag gjort detta. varför inte? jo, för att vi måste förtrösta. vi måste lita på gud. (om din tro är ens så stor som ett senapskorn så kan du flytta berg)

men jag vet, det är otroligt läskigt att lita på gud (själv har jag kalassvårt för det) men man måste öva. du kan liksom inte vakna en morgon med världens fetaste förtröstan, även om det vore as najs. man måste öva sig på att när man tänker: hur ska jag göra detta, hur vill jag göra och man börjar göra tusen planer osv osv så tänker man: INTE SOM JAG VILL UTAN SOM GUD VILL. ganska ofta blir jag sur för jag vill planera men successivt så växer tron och ens förtröstan. för varje gång man tänker så, så inser man att det ju är där fokus ska ligga. som gud vill inte som jag. det finns en sån otrolig frid i det. ditt liv i guds händer. är det där kommer hans verk i dig ta fart och du kommer förändras på ett förunderligt och finurligt vis. för sån är gud.

så, var detta ett bra svar? jag vet inte. var det ens ett svar? jag vet inte. var det från mitt hjärta? ja. var det från gud? kanske, om nu du lyfts av det och det inte tynger så ger jag gud all cred. annars så ber jag om ursäkt. jag vill inte tynga dig.

men du, älskar dig syster edit! du är underbar!

Emilie sa...

och förlåt igen. jag suger på att skriva kort.

lilla fröken edit sa...

ha ha ja hjälp. emilie, du är så go och det är så härligt att se hur Gud bara arbetar genom dig. fullkomligt oberoende av dig, fullkomligt oberoende av mig och alla andra människor (mitt seminarium handlade om självstädighet som i grund betyder fullkomligt oberoende. ja. det enda riktigt vettiga jag kom fram till under seminariet var väl det. att vi är inte fulltständigt oberoende av något, inte av varandra och allra minst av Gud. den enda som kan vara fullkomligt oberoende av den mänskliga varelsen är Gud. MEN MEN MEN MEN MEN, tack och lov för men! och män också för den delen haha. MEN gud vill ha oss ändå. Gud skapade människan ändå, för han tyckte väl att det skulle vara trevligt att ha något att älska. det är en sån där sak som jag har haft jätte svårt att acceptera men jag började tänka väldigt på det då isac hade ett mycket trevligt bibelstudie via telefon med mig. att gud inte behöver oss. misslyckas vi blir han inte ledsen, misslyckas vi sätter han sig inte ner och grumlar över det. tackar vi inte ja till de vägar han breder framför oss blir han inte dyster för det och behöver tänka ut en andra plan. gud behöver oss inte, han går ingen förlust om vi misslyckas. men han försöker igen. för han äääälskar oss! nej, usch jag tycker fortfarande att det är svårt att inse. Gud säger inte att han inte skulle klara sig utan mig men han söker mig ändå. han söker dig, han söker var enda liten kriminell galning på fängelset. bara för att han vill o älskar oss. konstigt. men det är ju så. eller jag tror iaf att det är så att om gud ville framträda som den där as mega skit stora guden kunde han väl bara skriva med stor text över hela himlen eller släcka solen och ropa "HEJ JAG ÄR GUD TRO PÅ MIG" men men men men det gör han inte. han söker istället oss för att få ett personligt möte med varje hjärta. det är ju underbart. att han söker mig. det finns miljarder människor. många som är så snyggare, smartare, bättre, klokare, närmare gud o allt vad man nu kan hitta på än vad jag är. han söker mig ändå. fullkomligt oberoende men ändå älskar han oss. ja, det var det mitt seminarie handlade om.. tillbaka till vad det nu var jag skrev om).

det är så sjukt coolt med gud. asså. att han kan med praktiken bara stoppa dig från att söka till en skola ha ha fantasilös är han ju inte iaf!
en tjej från min paralellklass var på team och hon hade fått förbön för att hennes föräldrar inte skulle skilja sig. de hade redan kollat ut ny lägenhet och föräldrarna hade redan berättat för henne och hennes syskon att skiljsmässan var bestämd. men efter lägret och efter denna förbönen att föräldrarna skulle ändra sig så ställdes det hela in.
jag vet inte varför gud griper in, så tydligt, i vissa böneämnen medan han lämnar andra i tystnad. men ändå. han är så cool.

han kommer nog leda mig till något place där jag kan göra coola grejer i hans namn. det hoppas jag på iaf! jag vill komma någonstans där jag kan flytta berg i folks inre. det vill jag verkligen.

nu kanske jag borde sluta skriva..

mycket kärlek till dig min älskade emilie!

Emilie sa...

Nu ska jag försöka att vara koncis och kort. =) wish me luck! älskar dina kommentarer. jag är så stum av förundran över din vishet. varannan mening minst får mig att tänka:varför var jag inte så klok som sextonåring??? men, var sak har sin tid. och min tid är mer nu än den var då. precis som din tid är mer nu än den är i framtiden. eh, ja om du fattar =)

gud behöver inte oss nej, vilket i sig är ett sånt fett mysterium att jag inte fattar det. jag fattar det inte ens lite. jag kan säga det. men mitt förstånd är inte med. gud är så otroligt stor. nej, det går inte att skriva om. gud ryms inte i orden. orden är inte stora nog.

ja, gud griper nog alltid in. men vi har kanske svårt att se. jag tycker jag i efterhand kan se mycket ingripanden som jag inte sett innan. det är en häftig känsla. men jag tvivlar starkt på att gud skiter i att gripa in ibland. men typ jesaja 55 kanske, där står det era planer är inte mina planer, era vägar inte mina vägar, likt himlen är högt över era vägar är mina planer högt över era planer. typ. ja, vi SKA inte fatta guds plan för vi KAN inte. men usch vad man försöker ibland.

och edit du är go, och du är härlig. och jag ser så tydlig hur gud verkar i dig. hur hans kärlek lyser i dig. jag ber för dig och för din radikalitet som jag hoppas inte falnar =)

nu kommer boktips:
*vägvisare - magnus malm (LÄÄÄÄÄS!!! står as bra saker om kallelse i den, kanske lite riktat till folk som jobbar i kyrkan men även alla som figurerar som ledargestalter i kyrkan) LÄS
och *den oemotståndliga revolutionen - underbara shane claiborne läs den eller lev ett tråkigt liv. det kan vara den bästa bok jag läst efter bibeln.

så, frid och kärlek till dig! älskar dig!

Emilie sa...

jag vet inte vad som hände.... =)

lilla fröken edit sa...

haha underbart lycklig blir jag när jag ser dina ord. haha. vackra lilla flicka.
jo jag kan ju inte annat än hålla med dig. jag har mycket lättare att se tillbaka på stunder och se hur Gud arbetade med mig då än att känna det i stunden. genom alla svårigheter, allt jobbigt. när man står där i stormen känner man oftast inte Guds hand omkring en men efter, då kan jag nästan se den.
det är samma när jag talar. hanna frågade mig om det var så att när jag talade att jag kände att det inte var mina ord utan någon annans ord jag sa men nej så har det aldrig riktigt varit. men samtidigt så tror jag med hela mitt hjärta att gud är med mig när jag talar, jag tror starkt att det är han som ger mig tankarna och orden innan. skulle jag inte tro det skulle jag aldrig våga säga alla orden. då skulle jag aldrig våga stå där och tala inför folk som om jag visste massor av saker. jag vet ju typ ingenting. men gud vet massor och det är med den tryggheten som jag kan tala. jag litar på att han leder mig genom tankarna. för ibland när jag talar kommer jag ju på helt nya saker. saker som jag inte alls planerat så sitter jag o tänker efteråt "hur kom jag på det?" o så kan det vara att efter jag talat så tittar jag på bibelorden som jag läst upp o så har jag ingen aning om hur jag funnit dem i bibeln från första början.
ja, det är lättare att se ett samband efteråt, jag är nog dålig på att se guds hand över mig i nuet även om jag VET att han är där.

åhh. magnus malm boken måste jag verkligen läsa! den oemotståndliga revolutionen har jag läst o lånade direkt ut till astrid för jag tyckte att det nästan var ett tvång att hon skulle läsa den.

hjälp nu får jag inte skriva längra jag måste ju till skolan!!

kärlek till dig min vän