jag har för mycket att berätta för att ens orka ta upp det.
så vi hoppar över denna underbara vecka och landar mitt i ensamheten.
varför leder en underbar gemenskap alltid till tellfällig ensamhet?
men ack ack ni är väl nära ändå.
imorgon skall jag till skolan,
jag kommer se er där.
längst väggarna kommer ni stå
där kommer ni skratta
gråta
prisa
sjunga
you are holy
jag saknar
men jag ser fram
jag längtar
för det är väl så det heter.
men jag är såklart rädd.
är jag inte alltid det?
rädda mig ur rädsla.
rädda mig från att rädda mig själv
då jag inte alls vet hur jag skall rädda mig själv från
det jag inte känner till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar