Vad är väl jag om inte ett barfotabarn i livet
borttappad bland skog och snår
bland spårvagnar och motorvägar
och jag har inte lärt mig att följa världens vägskyltar
utan jag vandrar runt med höfterna mina
tutas på för det syns,
jag är rädd att det syns,
att jag vandrar med mina barfotafötter efter någon annans
att allt jag är osäker på mig själv
men säkert fast rotad i Dig.
Andas med mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar