Du är mitt hjärtas Nordea,
och i den eviga väntan på min tur i kön
hann jag ge dig allt vad som från grunden fått gro till något av värde.
Du är mitt hjärtas Nordea,
en misslyckad investering
på en fond med större utgifter än inkomster.
Och hos dig,
mitt hjärtas Nordea,
stannar jag av ren idioti
ja, den sorts idioti
som i folkmun må gå under det ordet,
så kraftigt drabbat av inflation,
kärlek.
1 kommentar:
Tycker om bilden, trots dess milda banalitet..
Heh, äsch så jag fikontalar, men ändå. Du lyfter den lätt klyschdoftande bilden och skapar något som faktiskt ställer en fråga till mig. Om än att jag inte kan formulera den ens inför mig själv.
Du har ett så mjukt språk. Med ganska enkla komponenter lyckas du ändå forma någon slags melodi.
Gillar det mycket.
Skicka en kommentar