Poesi och dylikt.
av edit amanda larsson.

2012-05-01

Min vän är min och jag är hans.

Du är min hemlighet
min Axel von Fersen.

Du är min sårbarhet,
min Akilleshäl.

Du är min hybris,
mitt Waterloo.

Du är min undergång,
min Titanic.



Du var skottet i mitt livs Sarajevo,
öppningen starten och början till allt.



Du är det största i mitt liv
min ena sida
mitt ensamhetsersättning,
min Eva (Braun).

 

Och jag är din lilja,
bland tistlar alltid din lilja.

3 kommentarer:

hockeysemlan sa...

Hej Edit!

Jag måste bara berätta att jag nyss snubblat över en dikt av dig i ett gammalt nummer av Ikon och att jag faktiskt blev lite knockoutad i brist på bättre ord.

I beskrivningen står det att du vill försöka skildra livet med Jesus så kampfyllt som det faktiskt är och jag tänkte att jo, det är väl lätt att säga- så mycket svårare att faktiskt lyckas skriva något andligt som inte ramlar i endera klyschdike.

Sen kommer dikten med spruckna vaginor, nyuppfunna babyshowers och jag vet inte vad utan att dikten är
det minsta hädisk eller opassande- utan bara just _verklig_

Edit, det var enormt. Jag hoppas du skriver ännu. Jag själv har lite samma ambition med mitt skrivarbete; Att försöka mesla fram en diktvärld som klarar av att bära ett helt trosliv. Inte bara valda delar.

Ja, ska undvika att svamla. Lycka till i livet och ses på Himmelsfiket om inte förr!

/Broder Simon

hockeysemlan sa...

Och oh, dikten som jag så bryskt klampar in och babblar under är för övrigt också den utsökt. Enkel, men genial i sin enkelhet.

Unknown sa...

Vackert!