Du är min hemlighet
min Axel von Fersen.
Du är min sårbarhet,
min Akilleshäl.
Du är min hybris,
mitt Waterloo.
Du är min undergång,
min Titanic.
Du var skottet i mitt livs Sarajevo,
öppningen starten och början till allt.
Du är det största i mitt liv
min ena sida
mitt ensamhetsersättning,
min Eva (Braun).
Och jag är din lilja,
bland tistlar alltid din lilja.
3 kommentarer:
Hej Edit!
Jag måste bara berätta att jag nyss snubblat över en dikt av dig i ett gammalt nummer av Ikon och att jag faktiskt blev lite knockoutad i brist på bättre ord.
I beskrivningen står det att du vill försöka skildra livet med Jesus så kampfyllt som det faktiskt är och jag tänkte att jo, det är väl lätt att säga- så mycket svårare att faktiskt lyckas skriva något andligt som inte ramlar i endera klyschdike.
Sen kommer dikten med spruckna vaginor, nyuppfunna babyshowers och jag vet inte vad utan att dikten är
det minsta hädisk eller opassande- utan bara just _verklig_
Edit, det var enormt. Jag hoppas du skriver ännu. Jag själv har lite samma ambition med mitt skrivarbete; Att försöka mesla fram en diktvärld som klarar av att bära ett helt trosliv. Inte bara valda delar.
Ja, ska undvika att svamla. Lycka till i livet och ses på Himmelsfiket om inte förr!
/Broder Simon
Och oh, dikten som jag så bryskt klampar in och babblar under är för övrigt också den utsökt. Enkel, men genial i sin enkelhet.
Vackert!
Skicka en kommentar