miss missing hejhej

jag säger-
saknad är ett tecken på kärlek
&
ett tecken på ett levande hjärta.

jag tänker-
kärleken är då plågsam
&
mitt hjärta så gott som dött.

ty mitt hjärta värker som döden själv
& jag hatar att erkänna.
erkänna det där.
att jag saknar.

och så levde hon lycklig i alla sina dagar (och nätter)

i helt mitt liv har jag blivit slipad mot stenar,
mot hänsynslösa händelser "som var ingens fel".
slipad mot
människor som inte lät mig vara kvar i deras hjärtan
slipad mot
orden som brände
slagen som aldrig rörde min hud.

de slipade ett hål
ett iskallt
hål i mitt hjärta
där inget kunde fastna
inte ens ett litet

"du är vackrast i hela världen"

ett iskallt hänsynslöst hål
bara fyllt av
hat
ånger
ensamhet
och sorg


(men du kan spackla, ser varje spricka, alla hål & alla sår & med ett enkelt omfamnande är jag hel i din famn)

snubbelflickan skriver igen

jag är som ett bollhav på McDonalds-
ser färgglad och rolig ut på utsidan,
men dyker man ner på botten så finner man där

bra mycket smuts och skräp och
gamla äckligheter
så som
slickade röda godisklubbor
med
olagligt mycket damm på

y e s
that's me

"du behöver inte falla för mig men du kan väl iaf snubbla lite"

du får mig att falla
falla på mina egna ord
falla över ärligheten
alldeles för ärliga ärligheten
du får mig att falla
att plötsligt se allt jag blundat för
(på en dumt sätt)
du får mig att falla
(för dig)
(på ett dumt sätt)
du får mig att falla
falla utan att
trilla
eller
ramla
falla falla
och jag citerar i mitt huvud,
medans jag faller
snubblar hon faller hon inte omkull ty Herren håller hennes hand
och hoppas
att även du
håller min hand
när jag snubblar över ditt hjärta

frågetecken

varför känner jag mig så liten
så ovetande
och så dum?
så löjligt glad
trots att inget är lyckligt.
så ledsen
trots att allt är bra.
varför är allt jag känner skammen
för att känner allt det där
är allt det där.
varför ska jag behöva vara ledsen
över tårarna av ingenting
varför är jag öm om min käke
och tycker att det är onödigt
dumt och mitt fel.
varför är allt mitt fel
och varför kan jag inte göra något åt det
frågetecken

ett tal för att välkommna de allra bästa dagarna i hela mitt liv

tystnaden är svår att hantera
det enda man kan göra är att skrika

-snart tar allting slut

(och allting formar en ny början)


ingenting blir någonsin som förut
det blir bara så
mycket
bättre

Gud är typ god
ja
det är Han.

fucking lagom svenskar (men jag älskar er ändå. sådär lagom mycket)

tårar av salt
på
vägar av järn
vägjärnar på spår
hejhopp
dropp
dropp
hej sverige
"kolla hon"
dropp
dropp
ögon öppna-
men ingen ser.
de där
tårarna av salt
på
vägar av järn
vägjärnar på spår
de betyder ingenting för er.

jag betyder ingenting för er.

make-up

mina ögon är sotade
av
tårar & sorg
kallar det smink
de säger
du är vacker,
behöver ej det där
ler
tar upp spegeln
blundrar för reflektionen
och
sminkar
på lite mer
lite mer sot
lite mer

detta är inte jag

lite allt möjligt klockan 23.06

ojdå
tänkte skriva att jag var värsta rebellisk som var uppe så sent på en torsdagskväll. men klockan var tydligen bara 23.06.
23.07 nu, jag skriver långsamt. eller så går klockan snabbt.
sett lite (mycket) titanic, ätit lite (mycket) godis. fett vad mycket jag äter nu för tiden. och tränar gör jag ju inte heller. fy vad dåligt. eller bra? har edit äntligen börjat kunna släppa lite på sina slaviska tankar om att vara perfekt?
älska dig själv lite, edit.
det skulle ju vara trevligt!
lite egokärlek liksom.

imorgon ska jag sova. för jag har S O V M O R G O N. det får jag skryta med. sovmorgon till 12.45 goare kan det inte bli. jag har ju för 17 gått igenom nio år här i skolan utan en sovmorgon men nunununu!

älska sista veckan i grundskolan.
nu är klockan 23.11
sova?
nej.
jag vill vara rebell.

vad heter min ensamhet?

ensamhet
het-ensam
ensam-het

?

är det vad jag tycker,
är det vad jag vill vara.

ensam och het

?

eller är det het enkelt bättre att vara

tillsammans och äcklig

min mamma älskar blåklockor

hej
jag
har
blåa
klockor
i
mina
ögon

men deras tid rinner ut och snart ska jag blunda likt du

pruttkompliceradeskitvärlden

livet är skit komplicerat
särskilt när man älskar dysterheten
och är rädd för lyckan,
kärleken

läskigt.

fy fy fy
i födelsedagspresent önskar jag mig
ett okomplicerat liv

men jag vet inte om man kan köpa ett sådant
punkt

varför alla människor gillar rullväskor

jag har mitt liv i min handväska
bär det med mig
plockar fram det,
sak för sak
stund för stund,
skyddar det med mitt liv för jag vill inte att någon ska se
allt vad det innehåller
utan jag
plockar fram det,
sak för sak
stund för stund.
jag tappar det,
hatar det
vill ha ett nytt-
ett D&B liv
i sesongens färger
för mitt är
för lätt att tappa, för tungt att plocka upp igen

.

du drar i min väska,
mitt allt
mitt liv
du stretar och drar
och tar dig in där
jag aldrig ville ha dig.

.

( du försöker förstå
försöker bära
väskan
med liv
fast det är för mycket för dig )

.

du tar
utan att ge någon pant
du plockar
sak för sak
stund för stund.

.

du tog av det jag aldrig kan få tillbaka
en värdefull bit av mitt liv