Trasdockan med diamanten

Trasdockan står ute på isen igen
(hur hamnade jag här!?)
vågar inte röra sig
kanske trillar
eller faller
stukar näsan
eller stoltheten
och under gips växer hår
fy vad pinsamt
doktorn får inte se
målar ett hjärta
mitt på det vita
ler
det var ju fint
men doktorn tar ändå kniven
skär och skurer och skar
för gramatiken spelar ingen roll när man är i rörelse
säger
detta ser ju fint ut!
trots allt klibbigt hår- han är nog blind.
Ja,
trasdockan står kvar
önskar sig en örn
en helikopter
eller en spark i julklapp
för hon hade hört att hon kunde ta sig därifrån med något av dem,
utan att trilla
eller falla
stuka näsan
eller kanske stolthetens diamant

världens hårdaste föremål
material
känsla
men ändå så skör för slag
och därför möjlig att bryta sönder

framtid och drömtid

Vad var det jag kände?
En förnekad känsla av
Det där klarar inte jag.
Förlåt.
Men det gör jag ju inte.
Jag klarar inte att veta
vad som skall göras
lämnas
vinnas
tas
förgås.
Jag sluter blöta ögon.
Ber.
Att jag kan prisa.
På vilken sorts scen
eller inte scen
framtiden än utspelar sig på.

Tack för att jag inte behöver veta.
Älskar Dig.

221 tror jag.

Tar en Ipren
och bestämmer tyst
att detta skall bli en bra dag.
Mina röda ögon
målas åter vita vid synen av bommullssnön
på verandan
på hjärtat
Säger
Jag mår bra
för det gör jag ju
Säger
Men jag klarar mig inte
för det gör jag ju inte.
Utan Dig.

Att finna Livet genom att ge bort det.

Öppna era munnar,
ni som svalde ljuset för att vinna det själva.
Öppna era munnar,
ni som ville finna lyckan själva men istället fann ett blint mörker.

Öppna era munnar,

ni som ännu inte sett världen i dess härlighet

ty allt ni ser är ert eget mörker

men jag vet Vägen till Ljuset.

&
Gud gav oss ett ljus.
Stearin skulle jag tro.
Alla var sitt.
Några blåste ut det direkt.
Andra höll det högt i sina kupade händer för att tillsammans finna Vägen.
Och endel.
Kanske många.
Såg på det och
svalde det.
Tänkte
Svälger jag Ljuset
är det i mig.
Lyser på mig.

Gud gav oss ett Liv.
Ett brinnande Liv skulle jag tro.
Några tog slut på det direkt.
Andra bar fram det i sina händer, gav det för att få gå med Han som Är Vägen.
Och endel.
Kanske många.
Såg på det och
gömde det.
Tänkte
gömmer jag Livet
är det bara mitt
Hedrar bara mig
Finns bara för mig
och då kan jag leva utan tvång och krav från andra

Öppna era munnar,
ni som gömde livet inom er för att själva få ha det
Öppna era munnar,
ni som ville ha livet men fann dess frånvaro
Öppna era munnar,
ni som ännu inte fått LEVA LIVET i dess härlighet
ty allt ni ser är er egen tomhet i frånvaron av Livet
men jag vet Vägen till Livet.

julaftons morgon

Och idag var du mitt allt
Är
Och idag gråter jag tårar i tacksamhet
för att denna dagen finns
Och idag tänker jag på de
som inte får
Och idag bestämmer jag mig
för att ge
Mitt Liv
för Dem
som inte har fått
det som jag numera har
för Dem
som inte har
Dig
att säga
Du Är Mitt Allt
till

Tack igen
Och förlåt igen
För jag inte tackar nog

vinn en vän så var en men hur är man då en?

Hur svårt kan det vara


att finna en vän


Hur svårt kan det vara


att få vara en


Hur svårt kan det vara


att förså vad jag gör fel
vad som gör mig så tråkig
eller dum
eller korkad
eller tråkig
eller dålig
eller bara
fel?

om jag bara vågade

Så reste vi hundratusen mil
för att se något nytt
vi hade väl tröttnat på att stirra på varandra antar jag
började se de där leverfläckarna
som täckte ett lager över perfektionen
så reste vi hundratusen mil
för att få se någon annans smutsiga fötter och isiga tår
grät och skrek när handerna blev nariga
och vandrade snabbt och skamset
förbi
de små
som behövde oss
och jag undrar
när förlorar man sin mänskliga stolthet
egentligen?

[tacksamt vill jag säga
när man ser Storheten med sina egna smutsiga ögon
men så ser jag de små
smutsiga
under ett duntäcke
bland avgaserna
vid ett hotell
och tänker

aldrig att de kommer sträcka på ryggen igen

..om jag inte ger dem något att stödja sig emot
(mig själv)]

då&nu& allt mellan högra örat och vänsta örat då&nu.

så flöt åren förbi
allt blev passé
med fillifjongen åt fel håll
och det som är det var
i denna stund då
edit amanda larsson
det var du då
minns du?
eller bildar du en saga av det förflutna,
jag vet att du älskar dramatik,
lilla gumman.
what's real.
och vad är bara en patetisk synvilla,
ett påhitt
eller spelar det någon roll
om man finner lyckan i historien
eller i sanningen.
Ja,
det gör det nog
men ändå
att drömma
är att försvinna
men ändå vara kvar
att drömmma
är att lämna
men inte kasta bort.
Delite knappen släger till sopkorgen
det vet väl alla
det ligger kvar
för vem vill tömma det som redan är slängt?
men nu är det passé
med fillifjongen åt fel håll
och det är med lycka jag skriver det,
för i historien om
edit amanda larsson
fanns osnälla små
vildvittror, talande paddor med lila tungor, häxor med vårtor och trollkarlar med silverskägg.

eller inte
men just nu spelar det ingen roll

för lyckan är
punktlig
stannar inte längre än den får
och just nu säger jag;

hej du är välkommen.

fantastiskt ord nr 1: trygghetsspace

Sa någonting om trygghetsspace
något som du aldrig höll
för du var långt in
på något opåtagligt sätt
en del av mig
ja innanför alla murar
utom mina armars räckvidd
(för du är inom dem)
finns du
såklart.
solklart.
och ändå säger jag tyst
är det möjligt
för
nej
det är det inte
inte för någon
bara för Dig.

Välkommen in
jag håller dörren öppen för dig
kom in

bli mitt trygghetsspace
.

ensamhetens påtaglighet

Hör du köttets upprivna skrik
Hör du hjärtats gråt
Hör du bönen till Ingen
om Allt
Hör du tårarnas fall mot marken
Hör du tänderna mot huden
frustrationens behov av handling
Hör du krogarna mot väggen
Hör du det regnande blodet
&tankarna
&önskningarna att du hör
mycket mer än
så

Borta Bra Men Hemma Bäst.

Piiip Piiip
får jag kolla dina fickor bara
jaja visst
en kniv
en pistol
en glasbit
okej, nu är det såhär att du kan få lägga de där grejerna här i lådan om du vill, så är du hjärtligt välkommen att stiga in men tillsammans med dem går det tyvärr inte
men... jag behöver ju dem!
nej inte där inne, där är allt bättre utan dem
... bara pistolen då? snälla?
nej, min älskade Edit, det går inte. men du kan lägga den här i lådan och stiga in till det vackraste du någonsin sett
jag vågar inte
det vet jag att du inte gör
hur ska jag då göra?
lita på Mig.
hur gör jag det då?
genom att lägga de där sakerna i lådan. De kommer försvinna. Men då får du ny plats i fickorna ju, ny plats för något mycket mycket bättre!
jaha.. men vadå? vad skall jag fylla den platsen av då?
åh, det ska du få se. och du kommer älska det. men du måste lämna allt annat här ute.
okej.
jag går med dig in, jag håller dig i handen.
gör du? lovar du det?
ja det gör jag. ja det gör jag. jag lovar. och jag håller alltid vad jag lovar, det vet du.
gör du verkligen det?
ja det gör jag. kom bara så ska du få se. ta min hand så går vi. du kommer älska det. jag lovar.

Jag lovar.

och vart kom det ifrån?

Det var väl länge sedan
vi lekte i elden nu
brände våra fingrar
undrade när smärtan skulle ta slut
sminkade handlederna
sade
jag har solat med kokosfett
där är enklare ord
än sanningens utbrändhet kanske.

kanske så ja.

skulle jag kunnat simma
skulle jag gjort det i luften
för
simma x flyga
ärlikamed
assnabbt
.
och är jag assnabb
hinner jag nog leva
bränna mina fingrar
och tänka
de växer nog ut igen
och ja.
leva.

jag gråter torra tårar för er

Jag önskar
att det inte skulle göra så ont
att leva
eller att i alla fall
ni kunde få det jag har
plåster för smärtan
träd att krama
när den där påhittade kartan försvinner bort
uppäten av ett monster kanske
önskar att ni kunde
se
att alla flaskor är tomma
men
hjärtat fyllt
till hälften.

önskar att ni kunde se
att
en människa kan bli hel
trots alla sår

bara inte ensam